Rädslor och hot i rampljuset
Rädsla, tvångstankar och hot. Teater Nu väjer inte för svåra ämnen, tvärtom var det med stort intresse och nyfikenhet de närmade sig ämnet för den senaste föreställningen Benvitt, rädsla. När GFT hälsar på Teater Nu, som för tillfället huserar i Cinnober Teaters lokaler i Masthugget, har de spelat två föreställningar av Benvitt. De berättar att responsen var lite annorlunda än de hade väntat sig.
– Det är tydligt att den väckte många tankar, folk blev faktiskt mer tagna än vi trodde, berättar regissören Rasmus Klamas.
I Benvitt ingår tvångstankar och rädslor som människor har delat med sig av. Utifrån dem arbetade skådespelarna Matilda Johansson och Sara Östebro fram föreställningen tillsammans med regissören Rasmus Klamas.
Ramhandlingen är två vetenskapsmän som undersöker sina egna rädslor för att kunna bli fria från dem. Ett liv utan rädsla är ett liv i total frihet, resonerar de. Teater Nu själva menar att rädslor kan vara bra till en viss gräns, i vissa lägen. Däremot utnyttjas människors rädslor i ganska hög grad.
– Se bara på försäkringsbolagen! Där används rädsla för att sälja försäkringar mot allt möjligt, säger Matilda Johansson.
Den kollektiva rädslan används också, hävdar de och Sara Östebro pekar på den som ett sätt att binda ihop människor, eller en nation.
– Det blir en ”vi mot dem”-känsla vid ett yttre hot. Men även virus och liknande kan bilda en rädsla som sammanför oss.
Kollektiv rädsla föder också ökad kontroll.
– Med kontroll kan man ju invaggas i en trygghet, säger Rasmus Klamas. På flygplatser tycker vi att det är okej när folk rotar i våra grejer och klämmer på oss för att det minskar risken för bomber.
– Och finns det övervakningskameror är jag fri från rån och mord, fortsätter Matilda Johansson. Det är i varje fall vad kamerasäljarna vill få oss att tro.
En bakgrund till ämnesvalet är att de själva har haft anledning att känna sig rädda på sistone. För drygt två år sedan satte gruppen upp föreställningen SCUM, som byggde på Valerie Solanas feministiska manifest, ett textval som inte var helt okontroversiellt. Redan när de diskuterade valet förstod de att det skulle kunna väcka upprörda känslor men anande inte att det skulle bli så stort. Sedan en tid tillbaka har de fått ta emot ganska grova hot via e-post, telefonsamtal och brev.
– Det har varit olika nivåer på dem, berättar Sara Östebro som var med och arbetade fram SCUM. Vi hängdes ut på webbsidor och folk har hotat med att komma hit och göra både det ena och andra med oss.
Hoten har eskalerat mot Teater Nu sedan Turteatern i Stockholm satte upp sin version av SCUM i höstas. Många av hotbreven har skickats till båda grupperna. Men en del saker verkar ha gått de hotande förbi.
– De verkar tro att vi är en organisation, SCUM Sweden. De förstår inte att vi är en teatergrupp och att vi har gått vidare och gör andra saker nu. Vi spelar ju inte ens SCUM längre, säger Sara Östebro.
De tycker att det hade varit intressant att försöka få till en dialog med de hotande men inser att det inte går.
– Att diskutera konst överhuvudtaget är väldigt intressant men det går nog inte om de tror att vi är en organisation. Det är väldigt ologiskt, säger Matilda Johansson.
Att hoten har riktats mot dem som personer och skickats hem till dem har självklart påverkat dem, men samtidigt verkar de rätt lugna när de pratar om det.
– Det är bara att inte tänka för mycket på det, men det är klart att det är jobbigt. Tänk att det finns människor som hatar så mycket, säger Sara Östebro.
De har även funnit ett sätt att bearbeta upplevelsen på, de inkluderar några mail och brev i Benvitt.
– Och ett telefonmeddelande, berättar Rasmus Klamas. ”Destroy SCUM Sweden!”
– Som sagt, ologiskt, säger Matilda Johansson.