I närheten av Möllevångstorget tar Marcelo Olivares ett par steg ut ifrån den samlade gruppen på tjugo personer och höjer rösten något:  

– Det finns så mycket som jag skulle vilja förmedla. Men det handlar inte så mycket om fakta utan om historier om vad som händer när människor går ihop.

I närheten av en gata som förvandlats till en byggarbetsplats stannar Marcelo Olivares upp.

– Kommunen kallade till ett möte för att diskutera skisserna. På mötet fanns fastighetsägare, gatukontoret och affärsrörelserna. Tyvärr var det bara ett par av oss medborgare där och flera gick innan mötet var slut. Vi hade många tankar men nu blev det mest design och lite kallt. Det är synd. Fråga er själva. Varför var inte jag där och påverkade?

Frågan förblir obesvarad och gruppen fortsätter upp längs med Möllevångens raka gator. Marcelo Olivares visar upp allt i från graffitiväggar till mindre parker och lekplatser. Alla är de platser som blivit till genom invånarnas engagemang. Han berättar också om kvarterets sociala historia. Om osynliga gränser som går tvärs genom kvarteret.

– På den sidan av gatan finns det bara hyresrätter. Där bor pensionärer, arbetslösa och utlandsfödda. På andra sidan är det bostadsrätter. Där bor personer som har haft arbete hela livet, säger han. 

Möllevångens befolkning har genomgått många förvandlingar. Kvarteret byggdes som bostäder till fabriksarbetarna men förslummades när bostäderna blev omoderna. I dag består den största delen av befolkningen av högutbildade, unga och fattiga, påpekar Marcelo. Men även av en väldigt resurssvag befolkning med social problematik.

– Möllevångsskolan här är ett exempel på områdets problem, säger han och fortsätter: 

– Barnfamiljerna trivdes bra på Möllevången men här fanns ingen skola. Då bestämde de sig för att kämpa för att få en. I tre år skickade de kort till politikerna och varje tisdag tände de marschaller på Möllevångstorget. Till slut kunde inte Malmö stad säga nej.

– Tyvärr har engagemanget stannat av och skolan dras i dag med stora problem. Kanske slutade föräldrarna bry sig när barnen växte upp. Många av de som bor här hanterar inte de medel som behövs för att ställa krav. Men kanske är det en fråga som ni kan fundera över?

Svaret på frågan som legat i luften under hela rundvandringen – om var engagemanget tagit vägen – visar sig ligga nära i både tid och rum. När rundvandringen avslutas på Möllevångstorget går Karin Johansson fram och tackar av Marcelo Olivares.

– Det här har varit en del av Stadkampsveckan. I morgon fortsätter vi med en aktionsdag. Ta en bild på den plats där ni upplever en konflikt i er vardag. Skriv en berättelse så publicerar vi den på Allt åt allas hemsida, säger Karin Johansson innan gruppen löses upp.