Noll poäng i Bahrain
I helgen agerade Bahrain värd för en Grand Prix-tävling i Formel 1. De bästa förarna, de stora tv-bolagen, miljoner tittare världen över. Få ord (såväl före som efter de 57 varven) berörde de facto att diktaturen i Bahrain slår hårt mot oppositionella och regimkritiker. Det oljerika Bahrain, granne med jätten Saudiarabien, har under det senaste året varit en av världens värsta platser för demokratiförespråkare: tortyr, försvinnanden och mord samman med massdemonstrationer har blivit invånarnas vardag. Återigen användes idrotten som ett förtryckarens verktyg när F1-eliten anlände för en välregisserad gala utan missnöjesyttringar eller hintar om ett land på randen till socialt sammanbrott. Att idrottsjournalistiken så plakat lägger sig för kommersiella intressen gör knappast demokratirörelsen i Bahrain någon tjänst.
Men kulturjournalister inom populärfåran lär inom kort visa oss att denna prioritering ingalunda begränsar sig till sport. Samma regisserade tillställning, taktfasta applåder och leende yta lär uppvisas i Baku under Eurovision Song Contest. Kampen för allas lika värde tvingas fortgå långt bortom tv-kameror och upprymda tittare på många håll i världen när västerlänningars fritidsintressen ska tillgodoses.
