I en artikel i Metro (8/3-12) ombads jämställdhetsminister Nyamko Sabuni ge förslag på konkreta åtgärder som kan öka jämställdheten i Sverige och nämner då RUT-avdraget som en framgångsrik sådan. Syftet med RUT-avdraget är att avlasta kvinnor från det obetalda hemarbetet, så att de kan ta mer plats på arbetsmarknaden. Män och kvinnor ska ha lika villkor att kombinera familjeliv och arbetsliv. Det är också menat att göra svarta jobb vita, vilket förbättrar arbetsförhållandena för städbolagens anställda. Det verkar alltså som att regeringen har löst hela jämställdhetsfrågan med en reform som verkar både på arbetsmarknaden och i hemmet, eller?

Uppgifter från SCB år 2010 visar att RUT-avdraget främst används i kommuner med hög medelinkomst, så som Danderyd, Lidingö och Vellinge. Detta tyder på att RUT-avdraget i praktiken främst gynnar en viss grupp kvinnor och utesluter andra. Att denna grupp kvinnor råkar vara vita, svenska och från den övre medelklassen är troligtvis ingen slump. I propositionen skrev regeringen att alla kvinnor skulle gynnas av reformen, men ur ett klassperspektiv blir det svårt att se detta som en jämställdhetsreform omfattande samhällets alla skikt.

För den grupp kvinnor som utför de hushållsnära tjänsterna rör det sig inte om en jämställdhetsåtgärd, utan snarare om en möjlighet till försörjning; en möjlighet för en kvinna att få betalt för traditionellt ”kvinnogöra” genom att utföra en annan kvinnas obetalda hemarbete. Denna grupp kvinnor är till stor del från underklassen och ovannämnda undersökning visar att 48 procent är av invandrarbakgrund. Dessa kvinnor förväntas ofta ta lågstatusyrken, en förväntning som förstärks och utnyttjas genom RUT-avdraget.

En av punkterna i regeringens jämställdhetspolitiska mål (utformat av Socialdemokraterna 2005) lyder: ”Jämn fördelning av det obetalda hem- och omsorgsarbetet. Kvinnor och män ska ta samma ansvar för hemarbete och ha möjligheter att ge och få omsorg på samma villkor.” Regeringens uttalade syfte med RUT-avdraget tycks stämma överens med detta mål, men hur ligger det till i praktiken?

I reformen problematiseras inte normbildningen kring kvinnans roll som ansvarig för både det obetalda och det betalda hushållsarbetet. Det är alltså kvinnor som både ska utnyttja RUT och utföra tjänsterna, vilket innebär att gruppen män helt osynliggörs. Av den anledningen kan man inte som Nyamko Sabuni säga att RUT-avdraget är en bra jämställdhetsreform, i alla fall inte om man anser att gruppen ”män” bör vara delaktiga i jämställdhetsarbetet.

Vad säger då detta om regeringens syn på jämställdhet?Dels tillskrivs kvinnor oproblematiserat huvudansvaret för hemarbetet och dels utesluts gruppen män ur debatten i denna så kallade jämställdhetsreform. Detta är en förlegad och omodern kategorisering av män och kvinnor som inte hör hemma i jämställdhetsdebatten år 2012. Man verkar i reformen inte heller problematisera klass och etnicitet.

Istället för att verka mot klassamhället utnyttjar man det genom att skapa en ny legitimerad underbetald sektor på arbetsmarknaden där enbart kvinnor förväntas vara verksamma. På så vis cementerar man både klass-, etnicitets- och könssegregeringen. Mer kan man begära av politikerna i ”världens mest jämställda land”. RUT-avdraget är INTE en jämställdhetsreform.