En soldat i Guatemala dömdes nyligen till 6 060 års fängelse för att ha deltagit i en massaker som kväste 200 liv i byn Dos Erres år 1982. Att en enskild soldat döms för brott mot mänskligheten med sådan avskräckande effekt skänker förvisso hopp om upprättelse för anhöriga och drabbade. Men i Latinamerika har traditionen dessvärre varit att straffa kanonmaten, det vill säga soldater som lytt order, hellre än de verkliga beslutsfattarna.

De har ofta varit brutala diktatorer som upprättat repressiva militärstyren som istället för att skaka galler fått gå i bekväm exil i västvärlden. Så länge den politiska makten åtnjuter juridisk immunitet är det svårt att tala om någon verklig rättssäkerhet i det postfascistiska Latinamerikas många hörn.