Några ord om Tysklands Angela Merkel
KAPITALISMENS KRISER I den kapitalistiska krisens värld – speciellt Europa – framstår Tysklands förbundskansler Angela Merkel som huvudagerande. Jämförelsevis befriad från krissymptom i Tyskland (även om betydande fattigdom här och var finns där) söker hon med, ur hennes synpunkt, hittills lyckat resultat lassa över bördorna på nästan alla andra folk – särskilt dess arbetade klasser – i denna världsdel. Hon vållar och är därmed ansvarig för en våldsam ekonomisk förödelse. Att hon handlar på uppdrag av tyska banker, tyskt och europeiskt storkapital ändrar inte detta.
I detta sammanhang ligger det nära till hands att peka ut Angela Merkel som en ekonomins Adolf Hitler. Vad den senare sökte åstadkomma genom militära maktmedel vill ifrågavarande dam verka för genom att befalla enorma ekonomiska åtstramningar för åtminstone Europas folk. Anledningarna för Merkel och Hitler att agera som de gör och gjorde är likadana. På 1930-talet var en stor del av världen drabbad av en kris som hade tendens att vara lika svår som den nuvarande – och man anpassar sig på i princip samma sätt – bara med olika medel, att få ner efterfrågan efter de i takt med den tilltagande krisen krympande tillgångarna.
Hittills har ju Merkel kunnat upprätthålla sitt välde utan att tillgripa mycket fysiska tvångsmedel (polis och militär). Det är emellertid att förutse att allt eftersom den kapitalistiska krisen ofrånkomligt förvärras kommer sådant att ske över hela världsdelen. Ty de fattigas missnöje och motstånd mot sakernas tillstånd växer oavlåtligt. Man kan som sagt lägga märke till att krisens verkningar ännu så länge inte mycket nått Tyskland och för den delen det ekonomiskt delvis under armarna hållna Sverige. Men obönhörligen, den når hit. Lika säkert som Hitlers arméer småningom tvingades strida på tysk mark.
Men hur säkrast och bäst få slut på Merkel-eländet och den med henne förbundna kapitalismen? Ja, det finns egentligen bara ett sätt – de arbetande massornas allsidiga kamp mot dem.
