Debatt


Jan-Olov Bernhard
Fria Tidningen

Hur inför vi basbelopp?

Att införa medborgarlön, eller ett basbelopp, som kommer alla till del utan krav på motprestation, kräver också några andra reformer. Jan-Olov Bernhard beskriver hur det skulle passa bra tillsammans med en förändring av penningsystemet och skattesystemet, samt en begränsning av resursuttaget så att jorden kan bära vår konsumtion.

Att någon form av basbelopp måste införas anser jag vara helt nödvändigt om vi människor ska kunna samsas och leva på vår begränsade planet på anständiga och mänskliga villkor.

Liberalismen och kapitalismen har haft sina fördelar, men det förutsätter att de materiella resurserna hela tiden växer i snabbare takt än antalet människor om det inte ska resultera i att den som vill upp måste klättra på sina medmänniskors axlar.

När våra förfäder vandrade ut från Afrika och ”koloniserade” hela den övriga världen fungerade det bra, men med geologiska mått mätt dröjde det inte länge innan resursökningen sackade efter och slaveri och massutrotning av ”underlägsna” människor (och även djur) satte in.

Slaveriet har vi kvar, även om piskan är utbytt mot kronor och dollar.

Basbelopp är alltså en fix summa som utbetalas till alla utan några krav. Hur det kan fungera när det är genomfört i stor skala är inte så svårt att föreställa sig, men hur ska det genomföras?

Högertrafik genomfördes på en gång för hela landet, det hade inte gått att ta ett län i taget, men basbelopp fungerar i detta avseende något annorlunda.

Det måste genomföras på en gång inom ett tillräckligt stort samlat område som i huvudsak är självförsörjande med avseende på basbehoven för deltagarna. Det som inte finns inom området får importeras från omvärlden, men i samma mån som import behövs minskar fördelarna med systemet, och om några försök med basbelopp ska till bör de genomföras så att fördelarna blir klart synliga och så att tvivlarna i omgivningen själva vill bli med. Det måste accepteras på egna meriter och i konkurrens med andra ekonomiska system.

Men ett genomförande av en basbeloppsreform som enda åtgärd har inga som helst förutsättningar att lyckas. Det behövs därutöver minst tre andra förändringar och de är en komplett förändring av penningsystemet, skattesystemet och ett verktyg som möjliggör att vårt resursuttag hålls inom de gränser som jorden långsiktigt kan bära. Om så inte sker blir basbeloppsreformen bara en kosmetisk skönmålning av det nuvarande ekonomiska systemet med bibehållande av dess väsentliga nackdelar.

Nu är det så lyckligt att de här tre kraven är lätta att kombinera med ett införande av basbelopp.

Penningsystemet av i dag karaktäriseras av att alla pengar lånas ut av eller genom våra banker och att samma banker kräver att låntagarna ska betala ränta för de av dem utlånade beloppen. Hela samhället står mer eller mindre direkt i skuld till långivarna och ränteinbetalningarna är att betrakta som en form av beskattning med skulden som skatteobjekt och denna beskattningsrätt har av våra politiker i tillväxtbefrämjande syfte och i enlighet med ideologiska krav överlåtits till de privata bankerna. Det är ett mycket effektivt och enkelt sätt att administrera skatteindrivning.

Räntan innebär att det belopp som bankerna disponerar för utlåning år efter år ökar och eftersom låntagarna tvingas att låna för att kunna betala räntan sker en exponentiell ökning av det utlånade kapitalet och eftersom det finns ett samband mellan penning- och varuflöde ökar resursslöseriet på ett sätt som inte vår jord klarar av.

Detta är den främsta anledningen till att räntesystemet måste avskaffas.

Samhällets skatteobjekt är väsentligen värdet av utfört arbete och konsumerade varor och tjänster. Det är tungrott, svårt att arrangera så alla blir lika missnöjda, lätt att slingra sig undan och kostsamt både för betalare och taxeringsmyndigheter. Samhället behöver skatteinkomster, men det är ganska likgiltigt om skatteobjektet är av ena eller andra slaget, men det är ju helt klart att det system som bankerna använder är mycket överlägset i alla avseenden och allt talar för att samhället bör byta till den metoden. Avskaffa hela både den offentliga och den privata skatteadministrationen och den därtill hörande redovisnings- och bokföringsskyldigheten. Inga mer taxeringar eller deklarationer och som resultat en mängd friställd kvalificerad arbetskraft som kan ägna sig åt produktivt arbete försörjda med basbelopp.

En påtaglig fördel är dessutom att ingen grupp kan tillskansa sig själv fördelar på någon annans bekostnad. Varje åtgärd drabbar alla lika!

För att hålla den totala resursförbrukningen inom de gränser som jorden kan bära måste basbeloppet sättas så lågt att detta villkor klaras av. Det betyder att kvalificerade ekologer måste få ha ett ord med när basbeloppet ska bestämmas. Det bör ju dessutom sättas högre än vad som motsvarar existensminimum. Mellan dessa bägge gränser har man frihet att pröva sig fram till en lämplig nivå.

Införande av ett basbelopp innebär omedelbart en jämlik resursfördelning och hur välgörande jämlikhet är för människors välbefinnande, har väldokumenterat beskrivits i boken Jämlikhetsanden av Wilkinson och Pickett och den som inte läst den bör göra det.

Det till jämlikheten kopplade välbefinnandet ger anledning att förmoda att sjukhusen kan se fram emot en minskad belastning med lägre samhällskostnader som följd. Och ett bättre liv för oss alla.

Mänskligheten har många besvärliga problem att lösa, problem som hittills blivit ”lösta” med maktspråk och vapen. I ett jämlikt samhälle borde den metoden kunna ersättas med förhandling mellan jämställda parter och resultera i hållfasta överenskommelser utan behov av vapenskrammel.

Fördelarna med basbelopp till alla så som jag skissat ovan är så många att samhällets kostnader för ”driften” avsevärt kan minskas och ge plats för en påtaglig arbetstidsförkortning utan att servicenivån sänks.

Det finns en hel del skrivet, jag tänker närmast på Åsa Brandbergs lilla bok Pengar på planetens villkor som kan läsas individuellt eller i grupp.

Själv har jag totat ihop en serie bilder med tillhörande text, Pengars makt och mänskors vanmakt, tänkt för grupparbete. Flera bilder däri ägnas åt problemen och nackdelarna med det nuvarande penningsystemet. Är man inte medveten om dessa förhållanden är det svårt att ta till sig nödvändigheten av en radikal förändring. Rädslan för det okända är stor!

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2026 Fria.Nu