I vårt samhälle har lagar olika funktioner, de kan exempelvis vara vägledande eller straffande för olika beteenden, handlingar och attityder och skyddande gentemot dess konsekvenser. Innehållet i lagarna har inverkan på dem lagarna direkt berör men också på dem som inte direkt berörs.

Ett tydligt exempel på detta är lagen om sterilisering som krav vid juridiskt könsbyte vilken under den senaste tiden har uppmärksammats i media då det, trots det förväntade resultatet om lagens avskaffande, fattades beslut att lagen behöver utredas vidare. Bland dem som gör sig hörda i debatten finns de direkt berörda, alltså de som har eller kommer att steriliseras vid deras juridiska byte av kön samt de som sympatiserar med dem. En stor plats i debatten tas även av dem som inte direkt berörs av lagen men som ändå önskar att sterilisering ska fortsätta att vara ett lagstadgat krav för dem som ska genomgå ett juridiskt byte av kön.

Resultatet av sterilisering är att fortplantningsförmågan upphör. Tveksamheten till att ta bort kravet på sterilisering rör sig således om att förhindra möjligheten till exempelvis gravida män och att kvinnor, genom sin spermieproduktion, ska kunna skapa barn.

I dag är en del förhållanden och familjer, som frångått den heteronormativa kärnfamiljen, tillåtna via lag. Det har troligtvis gjort att öppenheten gentemot dem har ökat även om normen om (könsbiologiska) mamma-pappa-barn-familjer kvarstår, ofta med argumentet att barn mår bäst av att växa upp i en sådan familjekonstellation.

En över 25 år lång studie gjord av Dr. Nanette Gatrell (2010) gällande barn som växer upp med lesbiska föräldrar och barn som växer upp med heterosexuella föräldrar visade att barnen till de lesbiska föräldrarna mådde bättre och klarade sig bättre i samhället. Forskaren beskriver att resultatet troligtvis handlar om att barnen till de lesbiska föräldrarna i högre grad är planerade och föräldrarna är mer mogna och redo för barn och att det är dessa faktorer som gör skillnad och inte föräldrarnas kön. Denna slutsats kring betydelsen, eller snarare den icke-existerande betydelsen av föräldrars kön som påverkansfaktor för deras barns välmående blir därmed aktuell även i denna debatt.

I de fall där barn på grund av föräldrars bristande förmåga inte tillgodoses sina grundläggande behov ska lagen och samhällets skyddsnät ingripa då det är alla barns rätt att få sina grundläggande behov tillgodosedda. Lagen om krav på sterilisering vid juridiskt byte av kön omöjliggör för människor som byter juridiskt kön att skaffa barn vilket kan tolkas som att barnen skulle påverkas negativt utav detta. Gatrells (2010) studie är ett exempel som visar på att barns välmående handlar om andra faktorer än deras föräldrars kön varpå denna lag saknar grund för att finnas.

Att fortsätta ha en lag som särskiljer på människor i en klassisk vi-och-dom-anda är en diskriminerande maktteknik som skapar, upprätthåller och befäster klyftor och hierarkier mellan människor. Istället borde lagens syfte vara att fastställa att alla människor är lika värda och har lika rättigheter vilket i detta fall kräver att landets rådande politiker tar ett aktivt ställningstagande i form av att avskaffa lagen om krav på sterilisering vid juridiskt könsbyte.