Samtidigt konstaterar statistiker att urbaniseringen drivs på i fattiga länder på grund minskade försörjningsmöjligheter kopplade till ökad befolkning och försämrat odlingsklimat (till exempel vattenbrist). Oftast är det de fattigaste länderna som drabbas värst och där har folk inte de ekonomiska möjligheterna att flytta långväga. Detta i kombination med att FN inte definierar klimatflyktingar som flyktingar gör att de inte har möjlighet att flytta till Europa.

Så även om det är en god nyhet att dödstalen och migrationen ännu inte blivit så omfattande som befarat finns ingen anledning att ge upp kampen för klimaträttvisa. Klimatkatastroferna ökar och det är de fattigaste som drabbas värst. Väst måste genast omdefiniera flyktingbegreppet så att klimatflyktingar inkluderas. Men framför allt måste vi i den industrialiserade delen av världen, som skördat frukterna av miljöförstöringen, genast minska våra anspråk på den gemensamma kaka som kallas världen.