På fredag hålls Minnesdagen för Förintelsen offer runt om i Sverige, på dagen 67 år sedan förintelselägret i Auschwitz-Birkenau befriades. Detta läger var det värsta av alla; en plats där 1,5 miljoner människor miste livet! Totalt mördades 13 miljoner människor i nationalsocialisternas koncentrationsläger. Av dessa var 5,3 till 6,3 miljoner judar, 2,5 miljoner kristna polacker, 3,3 miljoner sovjetiska krigsfångar och 200 000 till 500 000 romer. Dessutom dog stora grupper handikappade, motståndsmän, homosexuella och Jehovas vittnen med flera.

I samband med att FN:s generalförsamling 2005 utsåg 27 januari till Förintelsens minnesdag, kallade FN:s generalsekreterare Kofi Annan dagen ”en viktig påminnelse om de universella lärdomarna från Förintelsen, en unik ondska vars minne inte får förpassas till det förgångna och glömda”.

Nu på torsdag (dagen före den riktiga minnesdagen) får vi i riksdagen lyssna till just Annan, men också till några av de sista överlevande som kan berätta om sina upplevelser.

Vår minnesstund i riksdagen kommer också uppmärksamma att det i år är 100 år sedan Raoul Wallenberg föddes, den 4 augusti 1912. Raoul var en ung man, bara 32 år, när han 1944 skickades till Budapest. Där lyckades han och hans medarbetare rädda tiotusentals judiska män, kvinnor och barn med de svenska, neutrala passen. Men visst är det tragiskt att han som kämpade mot en av dåtidens förskräckande ideologier, skulle mördas av företrädaren för en annan – kommunismen!

Det är också tragiskt att veta att så mycket mer kunde ha gjorts för att stoppa Förintelsen. I januari 1942 var fortfarande 80 procent av de som dödades i Förintelsen vid liv. I slutet av samma år var 80 procent av de som dödades i Förintelsen borta. Därför lyser Raoul Wallenbergs minne, tillsammans med alla de andra män och kvinnor som satte sitt eget liv på spel för att rädda de förföljda, så mycket klarare.

I dag får vi inte låta Förintelsen förnekas, trivialiseras eller glömmas bort. Vi får inte heller låta ledare på världsscenen återupprepa den, även om vi vet att det finns de som vill det. Vi måste också ta förföljelser som möter andra minoriteter runt om i världen i dag på största allvar.