Låtom oss sakta ner farten lite och ge eftertanken lite tid. Eftersom varken punkfrisyr eller kors runt halsen försvårar identifiering av en människa på det sättet som niqab gör, blir jämförelsen snudd på ointelligent. Maskeringsförbudet som råder i Sverige kom väl till för att folk inte skulle kunna försvåra identifikationen – i detta fall främst för polisens identifiering av demonstranter. Jag antar att en grupp elever med niqab skulle ställa till det för skrivningsövervakaren vid en skrivning.

Kravet på tillåtandet av mer eller mindre heltäckande klädesplagg blir lätt en provokation i en kultur som vår, där ett öppet ansikte, handskakning och högtidsfirande i kyrkan är vanor med långa anor. Om man vill minska risken för onödiga konflikter så kanske principen ”ge och ta” kan tillämpas. När vi besöker en människas hem, antar jag de flesta iakttaroch uppmärksammar signaler till beteendet i denna människas hem – skorna på eller av, ytterplaggen på hallgolvet eller i hängaren och så vidare.

En tillämpning av denna enkla princip från en människa som kommer till oss och från oss som mottager dem, skulle minimera onödiga vardagskonflikter.

Tuomo Haapala 

Svar från Klas Lundström:

Tuomo Haapalas inlägg snuddar vid en obehaglig inställning till person och samhälle. Att niqabs skulle försvåra ”identifiering av en människa” torde vara ögongodis inte bara för sverigedemokrater, det känns även som en åsikt som ges alltmer utrymme och som inom några år kan ses som norm. Gör det åsikten till det givna tillståndet? I vilket fall borde skolan inte vara en plats där somligas politiska, andliga eller kulturella uttryck ska bedömas och därefter beivras eller refuseras. Har inte samhället bättre saker för sig än att rycka av personers klädesplagg? Tuomo Haapala har däremot rätt i att det borde ges och tas mer i ett samhälle. Men vad kommer ”avvikande element” att få i gengäld för att de inrättar sig i Jan Björklunds skola?