I juni 2010 tog svensk energipolitik en ny riktning när riksdagen beslutade att tillåta nya kärnreaktorer i Sverige. Ett villkor för beslutet var att regeringen ska återkomma med garantier för att direkta eller indirekta statliga subventioner inte får förekomma. Villkoret för att bygga ut kärnkraften var alltså att den står på egna ben. Över ett år har gått sedan det blev tillåtet att bygga ny kärnkraft men regeringen har fortfarande inte uppfyllt villkoret. Under tiden hämmas utbyggnaden av förnybart av hotet om ny kärnkraft.

Vad som bedöms vara en kärnkraftssubvention är det som kommer att avgöra om det faktiskt byggs någon ny kärnkraft. Vattenfall säger tydligt att huruvida de bygger eller inte beror på vilka villkor som sätts upp.

Miljöpartiet de gröna anser att det finns fem klara fall av subventioner: det begränsade ansvarsbeloppet, att skadeståndsansvaret inte gäller hela ägarbolaget, statliga garantier, de begränsade preskriptionstiderna samt begränsningen från ansvar för sjukvårdskostnader. Staten (skattebetalarna) tvingas med andra ord att agera försäkringsbolag åt kraftbolagen. Kärnkraften står då inte på egna, utan i stället på skattebetalarnas ben. Vi tror inte att svenska folket vill ta risken att betala ut pengar till kärnkraftsägarna.

Idag finns ingen helt vedertagen definition av begreppet subvention i Sverige eller i andra länder. Enligt OECD:s definition, som är en av de mest vedertagna, är en subvention ett resultat av en handling från staten som innebär en fördel för konsumenter eller producenter i syfte att öka deras intäkter eller minska deras kostnader. Svensk kärnkraft är därmed kraftigt subventionerad av staten, vilket är anledningen till varför den är lönsam. Men den vore inte lönsam på marknadens villkor om den hade tvingats till att täcka upp för sina egna kostnader.

På frågan hur regeringen definierar en subvention har den förra näringsministern Maud Olofsson hänvisat till att hon inte behöver definiera subventionsbegreppet eftersom det inte kommer att finnas några, och vid ett annat tillfälle har hon sagt att det inte behövs eftersom alla i branschen vet vad hon menar. Men branschen har ingen aning och efterfrågar tydligt besked.

Några budskap till branschen ger inte heller den nya näringsministern Annie Lööf (C), som inte säger mycket mer än att marknaden ska avgöra frågan om ny kärnkraft. Utan en tydlig inriktning från regeringen ifall det kan tänkas bli ny kärnkraft eller inte, blir det olyckligt för de företag som arbetar med förnybar energi och som med dagens oklarhet från regeringen inte vet om det kommer att finnas plats för deras teknik. När resten av världen storsatsar på förnybart är den svenska kärnkraften en bromskloss. Genom att sätta ner foten i slopade subventioner till kärnkraften kan den mer framtidsinriktade förnybara energin växa fram. Ett helt förnybart energisystem till 2030 är med Miljöpartiets politik en möjlighet som är bättre för både miljön och skattebetalarnas plånböcker.