Vi har nu haft tre möten med Patientnätverket för Lundströmmottagingen, det har varit tre givande träffar där vi har diskuterat olika saker kopplade till könsutredningen och vår vård.
Vi har delat våra upplevelser av detta med varandra och på flera punkter har många av oss haft liknande upplevelser, detta är något som vi tänker är nyttigt för er, Lundströmmottagingen, att känna till och ta lärdom från.
Här följer några av de saker vi har pratat om.

Det främsta och mest framträdande som de allra flesta av oss upplevt är att vi inte stämmer in i upplägget för hur en transsexuell individ ska känna och bete sig. Detta innebär att vi tvingas dölja, ljuga eller enbart lyfta fram de delar i vår livsberättelse som stämmer in er mall över hur vi ska må och förhålla oss till våra kroppar.

Vi önskar att könsutredningen inte skulle ha en så konservativ syn på kön, det vill säga att bland annat inte fokusera på vad vi lekte med för leksaker när vi var små, om vi lekte med dockor eller bilar, utan att istället ha i fokus på vad vi faktiskt vill och mår bra av i dag.
Vi förstår att ni har riktlinjer som ni följer men det handlar om hur man följer sådana och vad man väljer att fokusera på som det viktiga.

Vi ställer oss positiva till utredningen som socialstyrelsen skrivit och tänker att i och med förändringar som den förespråkar skulle era riktlinjer förändras och ni skulle ha lättare att möta våra behov av vård.
Det problematiska med nuläget är vi måste få vår berättelse att passa in i den mall som krävs för att vi ska få den vård vi behöver. Det innebär att ni får en uppfattning att många av oss har en gemensam upplevelse som stämmer överens med den mallen, vilket alltså inte är fallet. Att då som enskild individ hävda andra upplevelser kan då uppfattas av er som att man inte är transsexuell och inte i behov av vård, vilket gör att vi tvingas fortsätta anpassa våra berättelser och ni fortsätter utgå från att det är dessa berättelser som är representativa för transsexuella. Denna onda spiral vill vi nu bryta tillsammans med er.

Den konservativa synen på kön som könsutredningen utgår ifrån passar inte ihop med hur resten av samhället fungerar i relation till kön. Vi tänker att ni som könsutredare som arbetar professionellt med kön borde sätta er in i och/eller studera aktuell genusvetenskap. Detta tycker vi borde fås som en betald utbildning i ert arbete.

En annan gemensam upplevelse som vi hade var att det finns en brist på grundläggande kunskap om trans bland er och att vi som patienter får utbilda er. Vi skulle önska att ni utbildade er mer och att när det nyanställs endast anställs personal med kunskap om trans.

Detta gäller även i vårat möte med sjukvården efter det att vi fått diagnos, det finns en stor kunskapsbrist gällande till exempel hormoner, där vi istället blir tvungna att söka vår kunskap om vår behandling på internet. Detta skapar en stor otrygghet.

Vi ser gärna att ni tar del av Signe Bremers avhandling Kroppslinjer – Kön, transsexualism och kropp i berättelser om könskorrigering.