I mitten av december avslöjade SVT att det moderatstyrda stadshuset beställt tjänster av pr-byrån Kreab. Notan stod skattebetalarna för: 155 625 kronor. När skandalen om Kreab – hur de medietränat Stockholms stad att putsa vårdbolaget Carema Care – briserade var det i sak inte mycket att höja några ögonbryn åt. Att kritiserade riskkapitalister köper sig utrymme för att möjliggöra att deras förvrängda bild av verkligheten beskrivs som sanning i ett hav av kritiska röster är knappast oväntat. Vad som var oväntat och osmakligt i den här historien var att skattepengar bekostat kampanjen.

Stockholmsmoderater fann inget särskilt upprörande med affären. Stockholms stad köper årligen pr-tjänster för mångmiljonbelopp, menar de nonchalant. Stockholms stad har under lång tid mottagit rapporter om förfärliga förhållanden på Carema Cares äldreboenden, men i stället för att skjuta till pengar till äldreomsorgen lades stora pengar på att lära ansvariga inom branschen att charmera medier med friserade sanningar.

Var det en slump att beställaren av Kreabs tjänster var stockholmsmoderaternas förre kanslichef Staffan Ingvarsson? Lika lite som det var en före detta moderat partikamrat till Ingvarsson, Kreabs sverigechef Bengt Ludvigsson, som tog emot ordern. I Publicerat (2007 12 07) underströk Kreabs grundare Peje Emilsson ”sin tilltro till det transparenta samhället”. Han tillägger kort senare att marknadsaktörer måste finna sig i att bli granskade. Det är en intressant aspekt med tanke på att Kreab genom åren motverkat just en av det öppna samhällets bärande delar: granskning av makten.

Kreab har haft ett finger med i många nutida mediakupper. En är Maria Borelius blixtuppgång och fall i svensk politik. Genom sina ideologiska kamrater på SvD:s ledarsida lyckades man inför valet 2006 få skribenterna att lyfta fram Borelius som potentiell minister i en borgerlig regering. Dessförinnan hade Kreab, och Peje Emilsson personligen, hjälpt Borelius med att fixa hennes hemsida. Borelius blev handelsminister under Carl Bildt, som tillträtt som ny UD-chef. Bildt: en annan av Kreabs nära kamrater och forna kollegor.

Borelius svarta barnflickor och obetalda licensavgifter tvingade henne att avgå efter rekordkort tjänstgöring. Mediastormen var för stark och Borelius för medialt sårbar. Bättre lyckades Kreab skydda Bildt fastän dennes problem med trovärdigheten var värre än Borelius, med en aktieportfölj som innehöll allt från folkmord till rysk gas genom Östersjön.

Aron Etzler, före detta chefredaktör på Flamman, menar att en annan pr-pudel, hyllningsartikeln om Anders Borg (DN 18/12), bara är ett klimax i en cementerad ny publicistisk tradition. Allianspolitiker i allmänhet och moderater i synnerhet upphöjs och granskas inte lika hårt som andra. Bland annat tack vare nära band mellan pr-branschen och de politiska kamrarna.

I mansklubben Kreab (särskilt många kvinnor har byrån inte representerats av) har det genom åren funnits moderata politiker och anställda inom partiets maktsfärer som åkt skytteltrafik mellan byrån och partihögkvarteret. Hur pass mycket har Kreab som enskild lobbyaktör bidragit till att skandaler rörande moderata politiker inte har fått kännbara konsekvenser, kanske inte ens sett dagens ljus? Ett demokratiskt problem?

Att moderata politiker i Stockholm finner det i sin ordning att anlita en erkänt moderatvänlig pr-byrå för att sopa igen spåren för ett vårdbolag i händerna på skattesmitare och moderata sympatisörer är inte det största problemet. Kärnfrågan är att media följt upp skandalen på precis det sätt som Kreab, Carema Care och stockholmsmoderater hoppats på: med kompakt tystnad.