Ska de ansöka om nåd?
Dagarna efter jul kom beskedet från den etiopiska domstolen; det blir elva års fängelse för Martin Schibbye och Johan Persson. De dömdes för terrorism och olaglig inresa i landet. Nu är den stora frågan om de ska ansöka om nåd eller överklaga domen. Maj Wechselmann avråder från att söka nåd. Skälet är vår utrikesminister Carl Bildt.
Därför kan det vara livsfarligt för Martin Schibbye och Johan Persson att söka nåd: Om journalisterna på grund av de livshotande förhållandena i det etiopiska fängelset försöker komma undan genom att erkänna de brott de aldrig begått, nämligen terrorism, är det alldeles nödvändigt att finns en svensk regering som ser till att de får nåd snabbt och kan lämna Etiopien.
Men utrikesminister Bildt har varit medskyldig till så allvarliga brott i detta land att han helt enkelt är tvingad att dölja dem: Human rights watch klassade 2008 den etiopiska regering som medskyldig till brott mot mänskligheten, sedan dess har oljebolagen i landet för länge sedan – passivt eller aktivt – börjat medverka till folkmord. Vi vet inte hur många som har dött, men vi vet att detta folkmord inbegriper klaner, stammar, folkgrupper som i fallet Ogaden befinner sig i närheten av oljebolagens baser. Just nu isoleras de och fråntas möjligheter till humanitär hjälp. Regimen inte bara fängslar, bränner och torterar – utan ser till att människorna dör av svält och törst.
Den som inte tror detta bör läsa FN-rapporten om utsvältningen av ogadenierna i min bok Det är upp till dig! – Om olja, folkmord och dina pengar. Rapporten heter Report on the findings from the UN humanitarian assesment mission to the Somali region. (Somali region är Etiopiens benämning på Ogaden) Rapporten skrevs redan 2007 men sedan dess har förhållandena ytterligare förvärrats genom den svält som rått sedan dess. Detta har bevittnats såväl av BBC som CNN.
Jag tror inte att det finns en chans att Bildt kommer att ta hem journalisterna som skulle kunna avslöja hur tillståndet i Ogaden har förvärrats, samtidigt som Lundinbolaget Africa oil är kvar i Etiopien.
Det förvånar mig att svenska journalister huvudsakligen skyller på den arabiska våren: Det etiopiska samhället ska ha slutit sig och infört strängare lagar och censur därför att regimen fruktar grupper, som likt andra i arabvärlden är beredda att göra uppror för att få en äkta demokrati till stånd? Knappast några andra journalister i väst ser fruktan för arabvåren som huvudorsaken till den ökade repressionen.
Etiopien har i år fått sin frihetsstatus sänkt från ”delvis fri” till ”icke fri”. BBC-journalisten Angus Stickler på Newsnight, New York times Geoffry Gettleman och en rad andra engelska och amerikanska journalister pekar alla på en systematisk utsvältning och därmed döden för oppositionella grupper i det etiopiska samhället, utsvältning som politisk metod.
På tidiga nittiotalet framstod premiärminister Meles Zenavis styre som demokratiskt med sin nya uppdelning av landet i federala stater med ett stort självbestämmande. I dag är detta självbestämmande en saga blott. Stora saudiarabiska, indiska, koreanska och europeiska bolag har med regimens hjälp påbörjat en landgrabbing som redan omfattar tio procent av landets odlingsbara areal, där man odlar rosor, biobränsle och palmolja för export. Man har spärrat av och avhyst ursprungsbefolkningen från fruktbar mark såväl som från de områden där multinationella bolag som Lundins Africa oil letar efter olja i Gambella och Ogaden. Enligt Angus Stickler svälter man ut hela byar i Oromia där Meles Zenavi befarar att ha politiska motståndare, dessa människor mördas alla med samma vapen: svält. Så mycket som tre miljoner etiopier svälter i dag på grund av torkan, det är lätt att tysta dem.
Men Etiopien är fortfarande en av världens största biståndsmottagare. De 148 miljoner som Etiopien i år tar emot från Sverige och som kanaliseras genom Sida används bland annat till ett demokratiprojekt, som Sida på sin hemsida helt dömer ut som misslyckat. Enbart en reell sänkning av biståndet hade för länge sedan gett samma resultat som England och USA uppnått när deras journalister fängslats i Etiopien, nämligen ett frigivande.
Men Bildt, som så sent som för två månader sedan jämställde de två journalisterna med svenska medborgare som gripits för knarkbrott i u-länder, har inte någonsin haft konkreta planer på att sätta hårt mot hårt mot den etiopiska regimen. Var så säker: han kommer inte heller att göra det.
Bildt sitter som en propp i en flaska – dra ur den, låt människor som inte är jäviga och som inte har blod på sina händer få agera. Då får vi nog hem Martin Schibbye och Johan Persson – med och utan nåd.
Den 14:e januari klockan 13.00 anordnas en demonstration mot Carl Bildt, utanför Utrikesdepartementet i Stockholm.
