Det är glädjande att Kuba bestämt sig för att frige tretusen politiska fångar lagom till påvens kommande besök. Emellertid inte särskilt smakfullt att det krävs en religiös patriarks närvaro för att göra detta möjligt, men desto mer passande att det sker överhuvudtaget. Raúl Castro har på många sätt överraskat sedan han tillträdde, efter att ha hånats och svartmålats i västerländsk press i samband med maktövertagandet för några år sedan. Raúl och Fidel är förvisso bröder födda under samma tidsepok, stöpta av samma kalla krig – men Raúl orienterar sig förvånansvärt smidigt i det nya tidevarvet och har sjösatt ekonomiska reformer, kooperativa lösningar samt lättat på den politiska centraliseringen i en takt få trodde möjlig för fem år sedan. Kuba har allt att vinna på att fortsätta längs den inslagna vägen.