Sverige är berömt för sin jämställdhet och vi svenskar tar ofta chansen att klappa oss själva på axeln för hur jämställda vi är. Men hur ligger det egentligen till?
Vill du veta om Sverige verkligen är jämställt är det bara att bege sig till barnens värld och göra ett besök i närmsta leksaksbutik. Sverige ses som ett land där valfriheten är utbredd. Men för barn sätts tydliga gränser och ramar för vad de får välja redan i fantasins värld.

En snabb koll i en leksaksaffär synliggör en tydlig bild av vad det innebär att vara en flicka och en pojke. En normativ kvinnoroll representeras genom prinsessklänningar, sminkdockor, strykjärn, spisar, rollen som trollkarlens assistent och den klassiska Barbiedockan. Här tydliggörs och manifesteras kvinnans passiva roll i periferin av mannen, till monotont hemarbete, underbetalda yrken i den offentliga sektorn och till ett idealiskt utseende.

Gällande pojkarna finns även här en klar bild av vad de ska leka med, nämligen vapen, bilar och superhjältekostymer med ett tydligt muskelpaket på magen. De actionfigurer, här finns ett stort tabu i att kalla dem dockor, som pojkar förväntas leka med består nästan uteslutande av muskelberg, wrestlare, soldater, riddare och pirater. Det här skapar inga stora utrymmen för att kunna ställa sig utanför den machoroll som pojkar förväntas anamma. Det finns även en annan aspekt av leksaksbutikernas normbefästande uppdelning, nämligen etniciteten. Av de dockor som finns att köpa står antalet mörkhyade dockor för en ytterst liten del, endast en docka av sammanlagt 24 stycken var mörkhyad.

Leksaksbutiker försvarar ofta den extremt tydliga könsuppdelningen med att den speglar de vuxnas värld. Sexualiseringen och objektifieringen av kvinnokroppar är väl vad människor, tyvärr, är vana att se på de flesta ställen i det offentliga rummet. Att det förekommer i leksaksbutiker utan att ifrågasättas tycker vi känns skrämmande. Varför finns behovet att spegla de vuxnas värld i en plats som borde vara barnens domän?

Det finns inget behov av en vuxens orättvisa värld i barnens lekfulla värld. Men istället för utrymme för fri och utvecklande lek, styrs barnen tack vare leksakerna in i förutbestämda, vuxna roller. Flickorna uppmuntras till ett städintresse, pojkarna uppmuntras till ett bilintresse. Barnens lekar och fantasier borde få vara obegränsade av vuxnas normer om kön, etnicitet och utseende. De borde få utvecklas och lära sig nya saker utan att bli hindrade av samhällets fördomar. Annars riskerar leksaksbutikernas bild av samhället att bidra till en ond cirkel där inget ifrågasätts.

Vi vill passa på att uppmana samtliga lärare att verka som förebilder. I den reviderade Läroplanen för förskolan står det att vuxna människor runtomkring barnen blir till förebilder i deras skapande av värderingar. Ett medvetet val av leksaker och material i verksamheten kan få barnen att tänka en gång extra innan de önskar sig barbiedockan eller superhjältekostymen. Istället kanske de väljer en mörkhyad docka som speglar samhällets mångfald eller my dough som kan bidra till ökad fantasi och kreativitet. Eller Pippi och hennes piratskepp, som i princip är den enda leksaken riktad till flickor som står för aktivitet, självständighet, styrka och ekonomiskt oberoende och inte är rosa .

Vår förhoppning med att ett normbrytande arbete i förskolan och skolan är även att ni kan verka som förebilder för barnens och elevernas föräldrar. Ta även med er arbetet hem till er, och gör i egenskap av föräldrar även ni skillnad.
Tänk medvetet när ni köper julklappar till era barn, välj något som inte befäster leksaksaffärernas syn på idealet.