Rätten till vård är en mänsklig rättighet som idag nekas vissa. Dessa vissa som saknar medborgarskap och uppehållstillstånd, dessa som kallas papperslösa.

I nuläget har du som papperslös endast rätt till akutsjukvård, eller vård som inte kan anstå, d.v.s. som är för allvarlig för att låta behandling vänta, men måste då bekosta den själv. För ett besök på akuten kan du få betala cirka 2000 kr, och för en komplikationsfri förlossning blir notan runt 20000 kr. Enorma summor, omöjliga att betala för någon som lever helt exkluderad från samhället, utan inkomst eller skyddsnät.

Utredningen borde ha gått på remiss, men har stött på ett aber i form av vår migrationsminister Tobias Billström. Han tycker att utredningen ska göras om eftersom kostnadsberäkningarna enligt honom är otillräckliga.

Vår migrationsminister sätter alltså käppar i hjulet för människors tillgång till vård. Under tiden leder denna politiska ovilja att erkänna papperslösa som en patientgrupp till att vårdgivare runtom i landet ställs inför ett etiskt dilemma. Att tvingas att neka individer vård går nämligen helt emot den medicinska etikens mest grundläggande principer om alla människors rätt till vård efter behov och på lika villkor. Ska det verkligen vara upp till vårdpersonalen att tvingas göra personliga ställningstaganden och då välja mellan att antingen frångå regelverket eller vårdprinciperna? Borde inte detta vara en ickefråga, en självklarhet?

Hur kan något så fundamentalt som rätten till vård nekas en person? Hur kan ett demokratiskt samhälle som Sverige, genom att kategorisera personer som icke-medborgare och neka dem uppehållstillstånd, ta ifrån dem deras mänskliga värde?

Listan över anledningar till att människor väljer att ta sig till Sverige kan göras lång. Många har erfarenheter av krig, förföljelse, tortyr, exkludering eller extrem utsatthet. I Sverige kan de fly kriget och tortyren, men utsattheten och exkluderingen fortsätter.

Det är skamligt att Sverige ännu inte har infört en av de mest grundläggande mänskliga rättigheterna och medicinsk-etiska principerna i praktiken. Det är pinsamt att det krävts en utredning för att konstatera något så självklart, och det är minst sagt upprörande att vår migrationsminister motsäger sig förslaget. Framförallt är det oerhört skrämmande att en så viktig fråga blir liggande i en pappershög.

Det är dags för regeringen att ta sitt ansvar och ge papperslösa tillgång till offentlig hälso- och sjukvård på lika villkor i enlighet med FN:s konventioner och deklarationer rörande mänskliga rättigheter.

Skicka utredningen på remiss nu!