Opinionsundersökningar har blivit lite som att stå i biografkön och stirra in i skärmarna över kvällens föreställningar.

Snart är det din tur i kön, välj film, vill du ha popcorn till demokratin (förlåt, filmen) för bara några spänn extra?

Tempot på filmimporterna från Hollywood accelererar för varje år, liksom antalet opinionsundersökningar som representerar ”det svenska folket”, ofta under tusen tillfrågade personer.

Det svävar något osunt över dessa siffror och räkenskaper, jämförelser med uppföljande ”analyser” och ”debatter” i tv-studios.

Vad vill opinionsundersökningar förmedla?

Tills de förmedlar något över huvud taget bör undersökningarna ses som dåliga filmer ämnade att hålla uppmärksamheten borta från de viktiga samhällsfrågorna.