Det finns skäl att befara att strategin kommer att lyckas; allt färre talar om Sveriges kanske mest flagranta exempel i nutid på tvångsarbetskraft i statens tjänst. Människor som sett sig intvingade i Fas 3 som undertecknad har talat med de senaste åren har alla en sak gemensamt: man önskar inte ens sin värsta fiende Fas 3. Fas 3 är ett straff och ens enda brott har varit arbetslöshet eller arbetsskador. Numera tillräckliga skäl för att betraktas som en belastning för samhället. De inblandades inställning säger mycket om den förnedring och skattefinansierade fattigdom som tusentals tvingas bära med sig som en fotboja genom tillvaron.

Det senaste fenomenet, som naturligtvis även beskrivs som ett tecken i tiden men snarare bör ses som ett sått frö för att slå mynt av myten att alla mår bättre av konkurrens, är ”jobbauditions”. Fenomenet har, med Arbetsförmedlingens inställsamma jakande, vuxit fram i hotellbranschen där arbetssökande i stället för intervjuer och uppvisade CV:s ställs öga mot öga med en jury. Därefter har du några ögonblick på dig att klargöra varför just du är en vinnare och ingen sucker eller förlorare eller bådadera. Beskriva dina kvaliteter, därefter möta juryns dom. En jury som bland annat i hotellkedjan Clarions jobbauditions bestått av stamkunder som ska ge sitt samtycke för de nya servitörerna och städpersonalen.

Det hela är så motbjudande att varje tillstymmelse till kritik i teve- och radiodebatter har bemötts genom att skickligt vända på myntet och göra kritikern till en förlegad fornlämning som inte förstår sig på de senaste marknadstrenderna. Liksom: ”Varför klagar du, vi skapar jobb.” Men vem har egentligen myntat ”Idol”-juryer som ett normalt tillstånd och en givande brunn av självinsikt och uppmuntrande kritik?

Produktionsbolag skapade fenomenet i syfte att hålla tittares uppmärksamhet kvar mellan reklamavbrotten, kvällspressen upptäckte en ny försäljningssuccé men på arbetsmarknaden har dokusåpornas människosyn och utslagningsfaser inget att hämta – eller? Frågan är vad som varit hönan och ägget; utslagning, mobbning och konkurrens har vid närmare eftertanke byggt västvärldens självgoda demokratier som utnämnt sig själva till civilisationens slutprodukt.

Är inte Fas 3 och ”jobbauditions” där vinnaren får jobbet och förloraren får åka hem vad vi röstat fram i val av politiska företrädare och statsbärande ideologi? Är inte förnedringen och den sociala utslagningen ett nödvändigt ont för att vi övriga det vill säga de som slipper tvångsarbetet i Fas 3:s regi eller att blotta strupen för ett städjobb där hotellens stamgäster suttit med i juryn som bestämmer vilka som ska anlitas ska underhållas och påminnas om hur långt under våra fötter avgrunden verkligen breder ut sig.

Är det Arbetsförmedlingens, och i längden skattebetalarnas, uppgift att finansiera och gå i bräschen för en jobbpolitik som så öppet och ärligt gör skillnad på vinnare och förlorare, på de som bör lyftas och de som bör förnedras? Det verkar onekligen så. Marknadspolitiska åtgärdsprogram har blivit vår vardag och formar allt mer hela vår människosyn.

Klas Lundström • klas.