Sedan när började krig kännas som någonting så pass normaliserat att vi slutar inse vidden av det hela? Är det verkligen någonting vi bara läser om i tidningarna och ser på tv varje dag? Krig pågår kontinuerligt runt om i världen och basuneras ut som vilken annan nyhet som helst, och få är medvetna om vilken del vi har i krigsmaskineriet.

Sverige är i dag världsledande när det gäller vapenexport. I bland annat Malmö, Örnsköldsvik och Linköping produceras krigsmateriel som exporteras till länder i krig. Krig börjar här i Sverige, i fabrikerna där vi producerar vapen som används för att fängsla, tortera och avrätta människor som kämpar för sina och för andras mänskliga rättigheter. Sedan 2000-talets början har Sverige beviljat krigsmaterielexport till 15 icke-demokratier. Summan uppgår totalt till fyra miljarder kronor.

Vad hände med att ta ansvar för sina handlingar? När blev det legitimerat att upprätthålla förtryck?

Sverige vill så gärna framstå som ett neutralt land, men jag ber dig att inte låta dig luras. I själva verket bidrar Sverige aktivt till krig, vår vapenexport har under de senaste tio åren ökat med inte mindre än 350 procent.

I somras deltog jag i en massaktion riktad mot North European aerospace testrange, Neat, som finns uppe i Norrbotten. Neat är 24 000 kvadratkilometer stort – en yta nästan lika stor som Belgien – och mäter 36 mil från den ena änden till den andra. Detta gör Neat till Europas största militära övningsområde. Alla dagar om året erbjuder Sverige Nato och andra militära stormakter att komma till Norrbotten och öva på krig. Mellan 1966 och 2010 har vapenföretag och försvarsmakter från minst 24 länder tränat på Neat. Obemannade flygplan som använts i attackerna mot Gazaremsan har flugits från Kiruna flygplats, och robotsystem som använts i krigen i Irak, forna Jugoslavien, Afghanistan, Kashmir och Libyen har testats på Neat.

Det var en enorm känsla att få protestera mot någonting jag tycker så illa om, att aktivt få visa att det här verkligen är någonting som i allra högsta grad är vår angelägenhet.

Nu i dagarna driver försvarsmakten en kampanj för att uppmärksamma att sista ansökningsdatum för utbildning till soldat och hemvärnssoldat närmar sig. Sverige har avskaffat värnplikten, men istället blir militären ett yrkesval. I dag har arbetsförmedlingen ett samarbete där de ska hjälpa försvaret att rekrytera soldater, och målsättningen är att mellan fyra tusen och sex tusen anställda ska in i försvaret varje år.

Själv känner jag avsmak inför det faktum att Sverige så aktivt tar ställning för krig, men arbetsförmedlingen kallar samarbetet hedersamt. Sedan när blev det hedersamt att delta i krig? Dubbelmoralen i Sveriges politik borde få vem som helst att reagera. Jag bestämde mig för att ta ställning emot krig, och engagerade mig inom det antimilitaristiska nätverket Ofog. Ofog är ett nationellt initiativtagande för fred, vi tillämpar ickevåldsliga principer i vår kamp mot militarism.

Vi i Ofog tycker att det är viktigt att informera allmänheten om hur det egentligen ligger till. Sverige är inte ett neutralt land. Vi bidrar till krig, och vi gör det som ett medvetet val. Därför har Ofog genomfört en aktion i centrala Umeå där vi hängt upp banderoller, affischer och liknande med information om Sveriges medverkan i krig.

Att vi bidrar till krig är ingenting att skryta om, och just därför är långt ifrån alla medvetna om det. Men vi vill få folk att reagera. Därför hänger vi upp banderoller, skriver debattartiklar och sprider information på alla sätt vi kan komma på. Det är viktigt med medvetenhet, och just därför vill vi inte att allmänheten hålls i skymundan.