Mycket av det som jag skriver nu har redan skrivits. Mycket av det jag skriver har bland annat skrivits av mig tidigare. Mycket av det jag skriver har jag tidigare pratat om i radio. Mycket av det jag skriver har jag pratat med kriminalvårdens höjdare om i ett konferensrum på deras högkvarter i Norrköping. Men jag kan inte låta bli att tycka att det förtjänar att sägas igen.

Den 23 augusti 2011 hände det igen, det där som inte får hända. Den 23 augusti förlorade några föräldrar sin son och några syskon sin bror. Den 23 augusti tog ännu en person sitt liv innanför kriminalvårdens väggar på häktet i Göteborg.

Jag vet att många i det här landet delar den uppfattning som kriminalvården har presenterat, att det sker självmord i den fria världen och att det alltid kommer att ske även inom slutna institutioner. Och sen då? Ska man bara nöja sig med att det är så? För alla er lyckliga som inte varit på ett häkte så ska jag berätta att det är en av de mest slutna miljöer du kan vara på i Sverige – i den miljön ska du behandlas som oskyldig tills en lagakraftvunnen dom finns. I den miljön ska du förbereda dig inför rättegången. I den miljön ska du vara ensam med dig själv och dina tankar 23 timmar om dygnet.

Mannen som tog sitt liv hade en dokumenterad psykisk ohälsa och hade under sina åtta månader i häktet vid två tillfällen akut vistats på rättspsykiatrisk mottagning, bland annat på grund av suicidrisk. Ändå väljer häktet att placera personen utan extra tillsyn, i en så kallad sjukcell. En sjukcell är något större än de ordinarie och är anpassad för personer som kan ha till exempel handikapp. Det vill säga, det finns mera inventarier. Under de nästan tolv timmarna i ensamhet orkade inte personen längre utan tog sitt liv. Och kom ihåg att detta inte skedde i den fria världen utan på en av Sveriges mest slutna och bevakade platser – ett nybyggt häkte.

I skrivande stund är häktet i Göteborg polisanmält, JO-anmält och anmält till Socialstyrelsen. Men vad hjälper det de föräldrar, syskon och vänner som den 23 augusti förlorade någon de älskade?