Högsta domstolens dom den 16 september kommer att bli prejudicerande för framtida domar. Följderna av detta är att personer som är för fulla för att ha något uppsåt kommer att få ett lägre straff. Till och med rättsväsendet är indränkt i en alkoholnorm där alkoholpåverkade personer får ologiska fördelar.

HD:s dom innebar att ett mordförsök nedgraderades till grov misshandel för att gärningsmannen var så berusad att han inte minns någonting från händelsen. Det kan inte styrkas att gärningsmannen hade något uppsåt, han ville kanske egentligen inte begå detta brott men gjorde det ändå, på grund av sin stora alkoholpåverkan. Hur ska någon som ”inte minns något” kunna ha ett uppsåt? Det kommer att bli en lätt match för åtalade att skydda sig genom att inte minnas något.

Ur ett ungdomsperspektiv kommer det här att få förödande konsekvenser för de unga som är i riskzonen för att begå brott eller redan har trillat dit. Konsumtionen hos unga brottslingar kommer öka när vuxenvärlden än en gång signalerar att med tillräckligt mycket alkohol i kroppen skapas minnesluckor som kan rädda dig från ett straff.

Alkoholen är inte en oskyldig substans som gör att folk gör lite tokiga saker. I värsta fall begås grova brott på fyllan så att oskyldiga människor skadas eller dör. De personer som är så fulla att de inte vet vad de gör kommer med den nya HD-domen att slippa hårda straff. Det är helt befängt att ursäkten ”jag var ju så full” ska betraktas som en förmildrande omständighet vid alla typer av brott. Individen måste ta ett eget ansvar och förutse de konsekvenser som intag av alkohol eller narkotika kan föra med sig. Samhället måste visa att överträdelse av lagen ger samma konsekvenser oavsett om den åtalade är alkoholpåverkad eller inte.

Jargongen ”jag var ju så full, jag minns inte” får inte bli en accepterad del i det svenska rättsväsendet. Det kan inte vara en giltig ursäkt som sänker straffvärdet på brottsliga handlingar. Vi vill se ett klarsynt rättsväsende fritt från alkoholkulturens normer och minnesluckor.