Orden är skrivna av Roland Poirier Martinsson. Hur gärna än Roland önskar att han som man levde på Mars och kvinnor på Venus så återstår det faktum att alla vi människor lever här, på planeten Tellus. Om Roland hade behagat att göra någon form av research innan han lät sitt babbel tryckas i massupplaga hade ledaren med största sannolikhet aldrig tryckts. Ta bara exemplet ”gendercide”, det vill säga folkmord på grund av kön. Enligt FN:s befolkningsfonds populationsrapport saknas det minst 60 miljoner kvinnor bara i Asien. Småflickor mördas, svälts ihjäl och flickfoster aborteras systematiskt. Den enkla anledningen är att kvinnor anses mindre värda och att de inte ges möjligheter att försörja sig själva eller sin familj. Det händer inte bara i fattiga familjer utan även i rika. Bara i Kina finns ett ”överskott” av män motsvarande hela USA:s manliga befolkning, vilket bland annat har lett till ökad trafficking av kvinnor från grannländer (läs mer i The Economist 4/3-2010).

Ett annat dödligt exempel på behovet av feminism är att en halv miljon kvinnor årligen dör i barnsäng enligt Unicef. Orsakerna till att mammor dör varierar; barnäktenskap som resulterar i att allt för unga tjejer blir gravida, könsstympning, våld mot kvinnor och bristfällig mödravård är några orsaker till hög mödradödlighet. Den gemensamma nämnaren är en kultur där kvinnor systematiskt förtrycks och där samhällen låter mödrar dö i onödan.

Roland Poirier Martinsson skriver i sin ledare främst om ”västerländska demokratier”. Då är det på plats att nämna att det i USA dör två till tre kvinnor dagligen på grund av komplikationer i samband med graviditet eller förlossning. Detta trots att ungefär hälften av dödsfallen hade kunnat förhindras.

Internationell solidaritet borde vara anledning nog för var svensk att kalla sig feminist. Men det finns även anledning att kritisera ojämlikheten här i ”världens jämlikaste land”. En klassisk fråga inom den svenska feministiska debatten är löneskillnader. Enligt SCB var lönegapet i Sverige 17,6 procent år 2004! Av detta gap kunde endast 9,5 procent förklaras av sådant som att kvinnor ”väljer” mer lågavlönade yrken och tar ut mer föräldraledighet (vilket i sig såklart måste ifrågasättas). Bara för att nämna ett av alla de sätt som ojämlikheten tar sig uttryck i Sverige.

Roland avslutar sin ledare med att ironisera över #prataomdet. För den som inte vet vad det är går det bra att gå in på www.prataomdet.se och läsa trettonåriga flickors inlägg om hur de blivit gruppvåldtagna på klassfesten och där de frågar sig om denna sorts sex ”i gråzonen” verkligen är okej. Roland Poirier Martinsson har bara ett enda rätt i sin ledare – och det är att vi verkligen måste börja prata mer om feminismen igen.