Det var i augusti 1989 som tumult uppstod nära en Burger King-restaurang i Savannah och polismannen Mark MacPhail, för kvällen tjänstgörande som ordningsvakt, bragtes om livet av kulor vars avsändare inte ens i dag, tjugo år senare, bortom allt rimligt tvivel har kunnat fastställas.

I vems tjänst tillämpas dödsstraffet? Samhällets, marknadens, rättvisans? Journalisten Vicky Pelaez frågade sig i en kartläggning för Global research, mitt under brinnande finanskris, om USA:s fångindustri i praxis och tänk utformats till USA:s nya slavmarknad. Fångarna i USA:s fängelser (majoriteten svarta och latinamerikaner) har i årtionden utnyttjats som tvångsarbetskraft inom olika industrier för en spottstyver till löner. ”Om de inte godtar ersättningen på 25 cents per timme och vägrar arbeta låser man in dem i isoleringsceller”, visade Pelaez studie.

I USA har fångar länge importerats och exporterats som handelsvaror, vilka som helst, mellan fängelserna. De med de längsta straffen är hetaste villebråden på marknaden. Deras långa straff garanterar nämligen många års tröstlösa tjänster och insparade dollar för fängelseledningar. Allt, tydligen, i samhällets tjänst. De största privataktörerna på fängelsemarknaden är Corrections corporation of america (CCA) och GEO group, som styrs likt storföretag med 1,2 miljarder dollar respektive 527 miljoner dollar i uppvisade profiter för 2007. (I januari 2009 rankades de av Forbes för andra året i rad bland världens 400 bästa företag, något som visar på civilsamhällets syn på fångvård; det vill säga som vilken industri som helst.)

Alla tjänar pengar på fångindustrin: börser, samhället, näringslivet. Därför lobbas det, framgångsrikt, för längre straff i syfte att säkra tillförseln av billig arbetskraft. Fängelseindustrin har i tider av minskad brottslighet men ökad fängelsepopulation klivit fram som en av de mer eftertraktade investeringsområdena på Wall Street. Ekonomisk stabilitet bottnar i samhällets oupphörliga produktion av brottslingar.

För krigsindustrin är arbetskraften inom USA:s fängelser oumbärlig, menar Left business observer. Där tillverkas hela arsenaler av militärens hjälmar, ammunitionsbälten, skottsäkra västar, ID-brickor, tröjor, byxor, tält, väskor och vattenbägare. Andra områden som utnyttjar billig fångarbetskraft är bland annat tillverkningen av flygplansdelar, måleriprodukter, kontorsmöbler och uppfostring av ledhundar till blinda.

Finanskrisen medförde inställda avrättningar, fängelser hade inte råd. Under en miljon kronor kommer inte den som med rättskaffenheten i ryggen vill döda någon i USA för samhällets bästa. USA lider av enorma bubblor, skuldberg och vidgade samhällsklyftor. En avrättad människa är inte bara en mänsklig förlust, det medföljer även en kännbar ekonomisk förlustaffär för skattebetalare där sociala insatser skulle kunna förhindra andra från att tvingas in på brottets banor. Om inte etik och medkänsla räcker som skäl för nordamerikaner kanske ekonomiska kalkyler kan förmå dem att tänka om?

Natten till torsdagen mötte Troy Davis bödeln med många frågor obesvarade. Innan han avrättades försäkrade Davis sin oskuld. Bidrar fall som dessa till att undergräva USA som rättsstat? Klart är att USA:s rättssystem kastat ännu en potentiellt oskyldig individ i döden. Därför bör omvärlden tillmötesgå Troy Davis sista önskan i livet: ”Fortsätt att granska fallet.” Det är vi alla skyldiga honom.