I dagarna har ett antal
funktionshinderorganisationer uppmärksammat att tillgänglighetsbrister i
kollektivtrafiken rent av är en säkerhetsfara för tusentals individer, vilket
inte får vara fallet då kollektivtrafiken skall vara till för alla människor
oavsett funktionsnedsättning. Västtrafik har själva enligt sin verksamhetsplan
ett mål om att erbjuda kollektivtrafik för alla människor, frågan är dock om
det målet enbart fungerar som ett slags alibi för att bevisa att de visst
kämpar för en tillgänglig kollektivtrafik.

Unga Synskadade (US) Väst
började driva frågan om en tillgänglig kollektivtrafik redan för tolv år sedan,
då möttes vi av löftet om att kollektivtrafiken skulle vara fullt tillgänglig
för alla innan 2010:s slut. Vid 2010 års slut såg dock verkligheten annorlunda
ut. Kollektivtrafiken var långt ifrån tillgänglig för alla. För personer som
har en synnedsättning är det nödvändigt med garanterade och därmed automatiska
hållplats- och linjeutrop. Västtrafik har nu skjutit fram mållinjen till år
2013, frågan är om de har tillräckliga ambitioner den här gången.

För
personer med synnedsättning kan det vara rent av livsfarligt att försöka ge sig
ut i en kollektivtrafik som saknar både hållplats- och linjeutrop. Linjeutropen
syftar nämligen till att informera om vilken buss som är vilken bland alla
fordon som stannar på en hållplats. Utan linjeutropen har vi ingen aning om
vilken buss som är vilken och tvingas då parera mellan bussarna för att hitta
rätt. Vem som helst kan förstå att detta både är otryggt för den enskilde
individen men dessutom en stor säkerhetsrisk.

Även frånvaron av hållplatsutrop
kan ställa till gigantiska problem för den enskilde resenären. Det är nämligen
tack vare hållplatsutropen som vi vet vart vi ska kliva av. Saknas utropen får
vi chansa oss fram och i värsta fall hamnar vi en helt okänd miljö utan att ha
en aning om vart vi är eller hur vi ska ta oss därifrån. 

Man
hade kanske önskat att det hade räckt med bristen på utrop men så är tyvärr
inte fallet. En annan tillgänglighetsbrist som kan tyckas mindre dramatisk är
de totalt otillgängliga biljettsystemen, som endast ett fåtal samhällsgrupper
kan använda eftersom de både kräver god syn, bra minne samt att man förstår
språket. I dagsläget är det i princip omöjligt för en person som ser dåligt att
införskaffa sig ett färdbevis, vilket kan få stora konsekvenser om det dyker
upp en kontrollant. Vem vill betala böter för att man inte kunnat köpa en
biljett för att resebolaget förhindrat detta?

Värst av allt är dock att
personen i fråga kan komma att kastas av bussen och hamna på en helt främmande
plats, vilket vem som helst kan förstå är förödande för någon som inte kan se
vart den befinner sig. För vem är kollektivtrafiken säker egentligen?

För
att säkerställa att alla fordon är hela och kan användas inom kollektivtrafiken
har Västtrafik numera infört en checklista som alla chaufförer ska gå igenom
innan han/hon kör iväg med det aktuella fordonet. US Väst anser att det är ett
steg i rätt riktning. Dock finner vi det anmärkningsvärt att varken
utropssystemet eller biljettautomaterna finns med som en punkt på den här
listan, då det är en stor säkerhetsfråga för tusentals individer.

För personer
med synnedsättning spelar det ingen roll om fordonet har nödöppnare om vi
blivit överkörda innan vi ens kommit ombord, då vi förtvivlat sökt efter rätt
buss.  Det är dags för Västtrafik
att tänka ett steg längre och inte fastna i bromsar och spakar. Om
otillgängligheten i kollektivtrafiken inte åtgärdas kommer människor att komma
till allvarlig skada.