Efter ett nyhetsinslag i SVT om Sveriges flyktingpolitik känner vi oss manade att reagera.Med anledning av att ”bråken” vid Migrationsverkets förvar ökat intervjuas både polis, demonstranter och migrationsminister Tobias Billström. De som inte accepterar de beslut som tas i folkets namn utmålas av Migrationsministern som ogenomtänkta bråkmakare. Men som Stefan Marcopoulos, norrortspolisen i Stockholm, själv påpekar så är det inte demonstranterna som använder våld, utan polisen.

Till saken hör även att när Marcopoulos och Billström pratar om att polisen ”bär bort” demonstranter ingår batongslag, pepparsprej, hundar och godtyckliga gripanden. Det enda demonstranterna gör är att stå i vägen när människor körs iväg för att utvisas till trolig förföljelse, tortyr och död. Efter en deportation i vintras fick vi uppgifter om att en person som utvisats till Irak torterats och försvann efter att han landat i Bagdad. Det är denna flyktingpolitik Billström och regeringen för, och som Billström påstår är rättssäker och har folkets stöd.

Den enda anledningen till att den har folkets stöd, eller snarare inte möter större motstånd, är att folket inte känner till vad som händer. Migrationsverkets förvar fungerar som fängelser där människor frihetsberövas utan rättegång ev den enda anledningen att de är flyktingar som kommer att utvisas till en synnerligen osäker framtid i bland annat Irak.Aktion mot deportations aktioner är alltid ickevåldsliga och delar en lång tradition med bland andra Mahatma Gandhi och Martin Luther King.

Syftet med dessa aktioner är att påvisa orättvisor i lagar och praxis. Förändringar som kommit till stånd genom sådana här aktioner har lett till rättigheter vi i dag tar för självklara – i Sverige finns exempel som strejkrätten och kvinnlig rösträtt. I världen finns exempel som slaveriets avskaffande, avkriminalisering av homosexualitet för att nämna några exempel. Staten har bara en lång tradition av repression.

Vi har rätt till att protestera mot beslut vi inte accepterar. Civil olydnad är en form av motstånd som på ett direkt sätt lyfter en fråga där vi känner att vi har en moralisk skyldighet att skydda människors liv.Svensk flyktingpolitik har under många år drivits i en humanare riktning av civil olydnad och protester, medan Billström själv driver utvecklingen mot ett kallnande och mer rasistiskt Fort Europa.Solidariska och aktiva medborgare är nödvändiga för att en demokrati ska kunna leva och utvecklas och det har vi som sagt sett många exempel på genom historien. Ibland räcker det inte med att hålla upp en skylt, ibland måste man utmana lagar och beslut som är orättfärdiga och även där finns det, som sagt, många välkända historiska exempel.

Alla människor har ett ansvar för sina handlingar, oavsett om de bär uniform, ministertitel eller skyltar och banderoller. Vi har aldrig tvivlat om det skulle vara rätt att försöka stoppa avvisningarna och vi hoppas på att de enskilda polismännen också inser sitt ansvar för vad de gör när de möjliggör avvisningarna. Så länge Billström sitter på sitt kontor och skickar människor till ett land utan regering, infrastruktur eller trygghet så kommer vi ställa oss i vägen för att försöka rädda människors liv, oavsett om vi blir slagna av polisen eller inte.