Som komplement till detta fick vi också se filmer med glada visor, bland annat den klämkäcka Säg mu till livet, och sedan fick vi också besöka en lokal bonde där vi fick klappa kossor och fick med oss en mugg hem med Arla miniortryck på efter att ha druckit oboy i mysiga halmhögar.

Men det är inte hela historien. Det är mycket som Arla och skolundervisning utelämnar. Till exempel hur kalvarna skiljs från sina mödrar nästan direkt efter födseln. Det rekommenderade inom mjölkindustrin är att kalvarna ska få gå med sina mammor i ett par dagar, vilket också är kravet för ekologisk mjölk, men detta är något som många bönder bortser ifrån. Kanske för att de inte orkar höra kons sörjande när de separeras. Istället är det enklare att ta kalven direkt. Under naturliga förhållanden diar kalven sin mamma i 8–11 månader. Och är det inte lite märkligt, för i Djurskyddslagen står just att ”djur skall hållas och skötas i en god djurmiljö och på ett sådant sätt att det främjar deras hälsa och ger dem möjlighet att bete sig naturligt” (4 §). Jag tror ni fattar poängen.

Som vegan får jag ofta höra: ”Alltså, jag förstår att du inte vill äta kött, det borde kanske inte jag heller göra. Men att dricka mjölk är ju fullt naturligt, det gör ju alla djur! Och korna måste mjölkas, annars sprängs de ju! Och du kan väl dricka ekologisk mjölk i alla fall?”

Då skulle jag vilja klargöra fyra saker: Att dricka mjölk är naturligt – från sin egen art. Människan diar också (inte alla, men möjligheten finns att ge bröstmjölk och amma). Men människan är den enda art som dricker en annan arts mjölk och aktivt ser till att kon föder barn så att vi kan fortsätta att ta kalvens di.

För det är den andra saken: ja, en ko måste mjölka – när hon föder barn. Det är människor som ser till att kor blir dräktiga från 15 månaders ålder och sedan igen och igen tills hon är cirka fem år, när hon inte klarar föda fler barn och ge lika bra med mjölk. Då går hon ofta till köttindustrin, vilket är min tredje poäng: det går inte att separera mjölk- och köttindustrin, de går hand i hand. Att dricka mjölk göder köttindustrin också. Faktum är att köttkor ofta lever längre än mjölkkor, till cirka åtta års ålder. Och som jag redan nämnt är den ekologiska mjölkindustrin inte speciellt anpassad efter korna – det gäller att komma ihåg att Krav är en miljömärkning, inte en djurskyddsmärkning.

Och vägen till slakten är inte speciellt enkel för korna, fylld med sjukdomar och besvär. Kors betesperioder är verkligen av varierande kvalitet, enligt Krav ska korna få vara ute två månader längre än betesperioden, som varierar mellan två och fyra månader. Det innebär alltså att vissa kor står inlåsta och ofta fastbundna i trånga bås i tio månader om året. Som bäst är de inomhus ”bara” ett halvår. Och det är klart, det är kallt i Sverige, men frågan vi ska ställa oss då är kanske om vi över huvud taget ska föda upp kor, om vi inte kan ta hand om dem på kors villkor, enligt naturligt beteende, alltså enligt djurskyddslagen. Och allt mjölkande tär på kors kroppar, speciellt på juvren som kan växa sig väldigt stora och således lätt hamnar i kläm under klövarna.

Juver är väldigt känsliga och detta leder lätt till infektioner. Varje år har 60 procent av korna problem med sina juver och 15–20 procent får någon sorts infektion. Varje år skickas 50 000 kor till slakt på grund av sjukdomar orsakade av den hårda aveln. Och med bondgårdar med upp till 100 kor hinner bönderna knappast se varje kos enskilda behov. Som vegan vet jag också att komjölk inte på något sätt är livsnödvändigt. Att Sverige är ett av de länder där benskörhet är som mest vanligt och också är ett av de länder där vi dricker som allra mest mjölk ser jag som ett tydligt bevis på lögnen att mjölk är nödvändigt för skelettuppbyggnad.

Med detta i åtanke skulle jag vilja påstå att jag som litet barn fick lära mig omvänt, när skolan lärde mig att mjölkdrickande var det bästa för korna. Att inte dricka mjölk är att säga mu till livet.