Debatt


Attac
Skånes Fria

Inga skattepengar till skatteparadisen!

Vad gör Malmö och Sverige åt skattepengar som försvinner i så kallade skatteparadis? Attac har föreslagit att Malmö stad i sina upphandlingar ska utesluta företag som är registrerade i skatteparadis, skriver veckans debattör Gunilla Andersson.

2006 blev Malmö Stad landets första Fair trade city. 2009 antog kommunen en upphandlingspolicy med ekologiska och sociala krav. 2010 framförde Attac Malmö förslaget att kommunen i sin upphandling ska utesluta företag som är registrerade i skatteparadis.

Just nu överväger kommunledningen hur man ska ställa sig till Attacs förslag.

Privatiseringen av vår gemensamma välfärd har lett till att transnationella riskkapitalbolag tar över skolor, äldreomsorg, sjukvård och apotek. Dessa globala aktörer tar årligen gladeligen emot mångmiljardbelopp av våra skattemedel för att driva skattefinansierad välfärd. Men de är själva inte intresserade av att betala skatt och registrerar sig därför i skatteparadis. Malmö stad upphandlar till exempel i dag äldreomsorg av Attendo care och Carema som ägs av riskkapitalbolag registrerade i skatteparadiset Jersey.

Detta fiffiga koncept är i dag snarare regel än undantag. 55 procent av den internationella handeln och 35 procent av de finansiella flödena passerar genom världens skatteparadis som passande nog kommit att kallas för världsekonomins svarta hål. Enligt Tax justice network går världens medborgare årligen miste om 250 miljarder dollar i uteblivna skatter. Pengar som skulle ha gått till den gemensamma välfärden i Nord och i Syd. Värst drabbade är de fattiga länderna. Enligt den brittiska välgörenhetsorganisationen Christian aid innebär de transnationella företagens avancerade skatteplanering att fattiga länder i Syd går miste om mer än 160 miljarder dollar årligen. Därmed bidrar dessa företag aktivt till fattigdom och hunger. Att angripa skatteparadisen är därför en bättre strategi än bistånd.

Susan George skriver i sin senaste bok Whose crisis, whose future?: ”Transnationella företag betraktar skatter som något som ska undvikas, inte som ett självklart bidrag till det gemensamma bästa. Med andra ord, när de får tillgång till utbildad arbetskraft, infrastruktur för vatten, gas, elektricitet, kollektivtrafik som transporterar deras anställda till sin arbetsplats och en lag som beskyddar deras egendom, så har dessa företag, till skillnad från oss andra, inte betalt ett dugg för allt detta” (artikelförfattarens översättning).

Finns det någon medborgare, någon skattebetalare som inte blir upprörd?

I Storbritannien är det många som upprörs. Den nya rörelsen UKUNCUT öppnar dagis, vårdcentraler, bibliotek och ungdomsgårdar på bankkontor och i storföretagens lokaler i protest mot att dessa smiter från att betala skatt. Extrema nedskärningar genomförs nu i den gemensamma välfärden som en följd av att regeringen tömt skattekistan för att rädda bankerna och finansmarknaden. Ändå är bankerna och storföretagen fräcka nog att använda sig av skatteparadis för att själva slippa betala skatt. Och man fortsätter att betala ut hutlösa bonusar till sina direktörer.

Finanskrisen blev en väckarklocka som fick en del politiker att reagera. Äntligen har Tobinskatten kommit på den internationella dagordningen. Äntligen har åtminstone krav på informationsavtal riktats mot skatteparadisen. Men det räcker inte! Våra samhällen har stöpts om till en global marknad där storföretagens och finansmarknadens intressen konsekvent prioriteras framför mänskliga rättigheter och naturens rättigheter i lagstiftning och internationella avtal.

LOU, Lagen om offentlig upphandling, är ett av många exempel på det. LOU är en tillämpning av ett EU-direktiv, vilket innebär att varors och tjänsters fria rörlighet utgör huvudprincipen. Många kommuner och landsting som försökt ställa krav på kollektivavtal, närodlat och rättvisemärkt i sin upphandling har fått beskedet att kraven är att betrakta som otillbörliga handelshinder och därmed strider mot lagen.

Malmö stad har med politiskt mod och duktiga jurister lyckats utforma formuleringar som kunnat passera nålsögat. Frågan är nu om man vågar utmana skatteparadisen. Om det inte är juridiskt möjligt är det banne mig dags att ändra på lagstiftningen! Orättfärdiga lagar kan man ändra på i ett demokratiskt samhälle. Om den politiska viljan finns. I Sverige och i EU. Heja Malmö!

Susan George är en ikon inom den internationella Attacrörelsen. Hennes bok planeras komma ut på svenska på Karneval förlag våren 2012.

Citat

”Malmö Stad upphandlar till exempel idag äldreomsorg av Attendo Care och Carema som ägs av riskkapitalbolag registrerade i skatteparadiset Jersey.”

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2025 Fria.Nu