Startskottet för den politiska process som kastat in de båda länderna i denna intressanta riktning var mordet på ett ungt indonesiskt hembiträde i Malaysia år 2009. Kvinnans arbetsgivare, ett malaysiskt par, står i skrivande stund inför rätta.

I Filippinernas fall är politiken emellertid invecklad: landets största exportvara är just arbetskraft (såväl svart som vit), och hembiträden i främst Mellanöstern genererar alltjämt miljardinkomster för både staten och ekonomiskt trängda folkmassor.

Flera MR-grupper har under de senaste åren rapporterat om avskyvärda förhållanden för asiatiska hembiträden i framför allt Saudiarabien, Dubai och Libanon.

Saudiarabien har uppvisat en arrogant inställning till den senaste tidens rapporterade fall om bestialiskt våld riktat mot rättslösa kvinnor hundratals mil hemifrån.

En indonesisk kvinna fick läppen uppklippt med en sax och huden bränd av uppvärmt stål. Övergreppet skedde i hemmet – arbetsplatsen – och utfördes av flera personer samtidigt.

Saudiarabiens utlovade ”utredningar” har landat i ingenting och Indonesien har i hårda ordalag kritiserat kungarikets slappa inställning till mänskliga rättigheter.

Balansgången för Filippinerna och Indonesien i frågan är emellertid relativt skör. Politiskt sett. Kvinnor i hushållsnära tjänster (för att låna ett borgerligt myntat ord) behöver mer än utvidgade rättssystem för att utvecklingen ska kunna kallas tillfredsställd. Främst krävs sociala reformer som ökar kvinnors möjligheter att söka sig till arbeten utanför hemmen.

En av de sektorer som behöver reformeras är hälsosektorn. Filippinerna har ett överskott på exempelvis sjuksköterskor och läkare. Något som dels vittnar om ett ickefungerande hälsovårdssystem, dels om att ännu ett kvinnodominerat yrke förbises av den politiska makten.

Båda länderna har redan haft kvinnliga presidenter, men i fråga om ekonomisk jämställdhet och social upprättelse för generationer av förlorade möjligheter för kvinnor finns ännu mycket kvar att göra.

Ändå finns det stor anledning till att utropa de båda ländernas skärpta rättigheter för hemmafruar och hembiträden som en välkommen seger. Om inte annat en nödvändig sådan, en kursriktning som i världens ekonomiskt mest växande region mycket väl kan ge ringar på vattnet.