På Metaltowns hemsida stod det att bussar skulle gå i skytteltrafik mellan festivalområdet och Heden under hela dagen. Det är bara att konstatera att ordet ”skytteltrafik” använts något vidlyftigt. På Heden utbrast spontanapplåder när det kom en buss, och det talar väl för sig självt. På natten när alla skulle in till stan igen var det fullständigt kaos. Festivalledningen förklarade det hela med att det beställda antalet bussar inte hade kommit, men de jobbade hårt på det och på lördagen fungerade busstrafiken relativt smärtfritt.
Inne på själva festivalen var stämningen däremot god och årets Metaltown slog rekord i antal besökare. Och av dem kan några skatta sig extra lyckliga, de som var på Graveyards spelning.
På vissa konserter märks det redan när de pågår att det är en blivande klassiker. Kom ihåg Graveyard på Metaltown 2011. Graveyard är bandet som vägrar inse att 1970-talet är slut. På ett bra sätt. Det bästa sättet. Med fyra grymt säkra musiker som njuter av att spela för en publik som njuter av att höra dem. Som sagt. Klassiker.
På svarta scenen spelade de tre farbröderna i Anvil. De har en gång haft en hit, Metal on metal, som de naturligtvis sparade till sist. Och innan dess var det gubbheavy och headbanging med glesnande kalufser. Och en hyllning till Ronnie James Dio. Vackert.
Det som flest besökare såg fram emot på fredagen var System of a Down. Spelningen började lite småtrött men kom igång efterhand. Mottagandet av Chop Suey! och speciellt Lonely Day var enormt och med publikens entusiasm skruvades temperaturen på scen upp och spelningen ligger och lurar på kanten till klassikerhimmeln.

Lördagen innebar ett konstant regnande, men det verkade inte bekymra så många. Dock såg det väldigt besvärligt ut för de rullstolar som kämpade på i lervälling och småsten. När festivalerna ägde rum på Frihamnspiren betraktades de som föredömliga ur tillgänglighetssynpunkt, men flytten ut till galoppbanan är knappast ett lyft för den saken.
Mitt i regnet spelade Meshuggah. Detta älskade Meshuggah. Sångaren Jens Kidman är ett kapitel för sig, ömsom ser han farlig ut, ömsom säger han ”hårdrock” lite förstrött, ömsom stirrar han stint på publiken. Lysande.
Årets Metaltown avslutades med Avenged Sevenfold, Korn och Volbeat på de stora scenerna och i Close Up-tältet spelade Watain. Musiken är det inget större fel på, men liklukten från scenen gör att nöjet i konserten försvinner. Image är jättekul men inte till vilket pris som helst, och djurkadaver är inte okej.

På det stora hela har festivalerna fungerat bra, och trots en del problem med den nya placeringen är arrangerande Kulturbolaget nöjda och hyllar den tåliga publiken.
– Det kanske låter som en klyscha, men som vanligt hade vi en helt jävla fantastisk publik. Som i år tyvärr fick vara extra tålmodiga. Dessutom glada och nöjda artister som stod för några av de bästa spelningarna vi varit med om på Metaltown, berättar presschefen Kristian Kornhag.
Att byta plats till nästa år är det inte tal om, trots en del problem.
– Det nya området är vackert beläget och har stor potential. När vi får alla bitar på plats kommer det att bli riktigt, riktigt bra.