En längre tid har de stora barngrupperna i förskola och fritids debatterats i media. Det verkar som om alla är överens: forskare, barnpsykologer samt förskole- och fritidspedagoger ser tydligt på barn att de inte mår bra av att så stor del av sin vakna tid vistas i miljöer där de stressas av för många intryck och för hög ljudnivå. Alla är överens och ändå fortsätter det och blir bara värre och värre.
Den nybildade Driftsektionen för arbetare inom förskola och fritidshem, som är en del av fackförbundet SAC Syndikalisterna, kräver nu att ni politiker tar ert ansvar! Vi ställer frågan direkt till er: hur tänker ni lösa denna situation? Vilka långsiktiga, hållbara planer finns? Hittills har de långa köerna till förskolan kortats ner genom att barn tryckts in i redan överfulla grupper. Personalen går på knäna och barnen far illa.

Vi förskole- och fritidspedagoger är stolta över vårt yrkesval och vet att vi fyller en viktig funktion i samhället. I förskola och fritidshem läggs en grund för den språkliga, matematiska och motoriska utvecklingen och dagligen tränas socialt samspel och konflikthantering. Dessa kunskaper är viktiga för barnen, både för framtida skolgång och i livet i övrigt. Vi pedagoger besitter både kunskap och erfarenhet om hur barns nyfikenhet och lust att lära kan tas tillvara. Men som situationen ser ut idag har vi inte förutsättningar att utföra vårt yrke. Dagligen tvingas vi att välja bort att möta barns behov.
Vi ser barn som mår dåligt, en del blir inåtvända och okontaktbara, andra agerar utåt genom att skrika, bråka och slåss. Vi ser barn som är sönderstressade redan i 2-årsåldern, barn som tar stryptag på varandra, barn som river och biter varandra, barn som kissar på sig med flit för att få en liten stunds uppmärksamhet av en vuxen. Vi ser detta och vi har inte möjlighet att på allvar ta tag i det

Den frustrationen detta leder till hos personalen, den ständiga känslan av otillräcklighet och den dagliga stress vi lever med leder inte sällan till långtidssjukskrivningar. Detta är en fullständigt ohållbar arbetsmiljö som vi inte längre kan acceptera!
Efter kommunvalet i höstas fick alla stadsdelar i Göteborg pengar som var avsedda för att minska storleken på barngrupperna. Det som istället har hänt är att barnantalet i grupperna har ökat ytterligare. Vi undrar nu: vart har dessa pengar tagit vägen? Hur gör ni politiker för att följa upp att pengarna går dit de ska? De första åren i en människas liv har stor betydelse för den psykiska (o)hälsan senare i livet. Vem tar ansvar för hur de här barnen mår om några år, när de är på väg in i vuxenlivet?
Hur länge till ska barnen ta konsekvensen av denna dåliga planering och detta kortsiktiga tänkande?