Tandvården är en penningkarusell
Trots att det finns en metod för att behandla infekterade tänder som både fungerar och är prisvärd, fortsätter Socialstyrelsen att rekommendera behandling som i slutändan leder till implantat. En onödig kostnad för patienten, skriver Carl Ek och Daniel Rigsjö.
Tandvården är väl en fungerande verksamhet med gott renommé? Samtidigt är det få som är medvetna om den reva som genomkorsat verksamheten sedan slutet av 1960-talet. Den enskilde och samhället fortsätter att betala ett högt pris för en prestigekamp förd i den högre skolan. De inblandade kombattanterna, Socialstyrelsen, professorer och tandläkare, tycks inte på något sätt kunna enas om vad som är en bra rotfyllning. Och där mittemellan står du.
Vad är då en rotfyllning? När tanden blivit infekterad eller skadad på djupare nivåer och när du har haft värk, krävs en rotfyllning. Tanden behöver ”städas av” med desinfektion. En mängd olika bakterier trivs i den här miljön, varav många är mycket svårbemästrade. Tandläkarna använder ett flertal metoder för att bli av med infektionen. Samtidigt visar nya och gamla studier att nästan hälften av tänderna drabbas av nya infektioner, och detta verkar tydligen vara till Socialstyrelsens experters belåtenhet.
Under de senaste 50 åren har de bestämt hävdat att milda antiseptika är fullt tillräckliga för att behandla en svårt infekterad tand. Det här är naturligtvis fullständigt oacceptabelt. Det finns en fungerande metod för att behandla infekterade tänder och den kallas för N2-metoden. Detta känner både professorer och Socialstyrelsens representanter väl till.
N2-metoden som presenterades av dr. Angelo Sargenti i mitten av 1960-talet rönte stor uppmärksamhet. Många experter blev upprymda, andra upprörda. Med denna antiseptiska metod kunde tandroten desinficeras, lidandet och kostnaderna minska. De upprörda var specialisterna: endodontisterna. De hade hittills tjänat grova pengar på sin ”specialitet”. Så är det i skrivande stund även i Sverige. I vårdkedjan bestämmer den svagaste länken.
Rotfyllning är den svagaste länken
i svensk tandvård. Socialstyrelsens expertgrupps (specialisternas) envisa motstånd emot tandläkarnas bästa behandlingsmetod, N2, betyder i praktiken att de rekommenderar behandling enligt ovetenskap och beprövat dålig erfarenhet, som ger de sämsta möjliga resultaten på längsta möjliga behandlingstid, och till en betydligt högre kostnad.
Nu får patienter och Försäkringskassa bära en tung ryggsäck av extra kostnader och lidande förorsakad av klen infektionsbekämpning.
En tandläkare som verkligen har förstått att ”följa pengarna” beskriver ofta sin verksamhet med orden – ”med inriktning på implantat”. Här är pengarna.
Det är viktigt för dig som patient att ha detta i åtanke. Nåväl, svensk tandvård är mycket välfungerande, med detta undantag.
När inte detta är tillräckligt är implantat ett mycket gott och fungerande alternativ. Men varför tar somliga genvägar ”med inriktning på implantat”. Fråga efter garanti på din rotfyllning, det är din rättighet. Fråga varför tanden måste tas bort? Fråga när Socialstyrelsen skall vakna och förstå skillnaden mellan 50 procent och 90 procent lyckanden på en rotfyllning.
För det är en stor skillnad – och det är du som får betala!