Havstvist allt närmare en väpnad konflikt
Några öar i Sydkinesiska sjön har gett upphov till en politisk konflikt som i värsta fall kan sluta i väpnade yttringar.
Konflikten gäller ögruppen Spratly, bestående av omkring 750 öar och rev på en yta av 425 000 kvadratkilometer, belägen i ingenmanslandet mellan södra Kina, Vietnam, Filippinerna, Malaysia och det lilla sultanatet Brunei på norra Borneo.
Öregionen är en känslig handelszon, fem länder gör anspråk på suveränt inflytande över farvattnen – och således även på de naturtillgångar som tros vila i djupen. För att understryka allvaret i frågan har samtliga länder, plus Taiwan, öppnat smärre militärbaser för att säkra sina positioner.
Kina ökar successivt sin militära närvaro i havskorridoren som även bär dess namn. Uppgifter om att flottiljer uppträtt aggressivt har emellertid dementerats av Kina. Men ordkriget har trappats upp och på sistone har kinafientliga manifestationer ägt rum i Filippinernas huvudstad Manila. Filippinska talespersoner för president Aquino har gjort klart för Peking att man inte ämnar backa kring anspråken på de öar som gränsar mot Filippinernas södra kobbar.
Kina har å sin sida uttalat sig villiga att inleda gränsförhandlingar med de övriga regeringarna, men om detta är en långsiktig lösning återstår att se. Vietnam har följt Filippinernas exempel och anklagat Kina för sjötrakasserier av vietnamesiska oljefartyg och fiskebåtar. Kina menat att förhållandet var det motsatta, att kinesiska fartyg sjasades iväg av den vietnamesiska kustbevakningen. En direktföljd av Kinas och Vietnams ordkrig är improviserade vietnamesiska militärövningar i Spratlyöarnas arkipelag.
Spratlyöarna har varit en lågintensiv konflikt under flera decennier och kan mycket väl bli startskottet för framtida, potentiella tvister i regionen. Filippinerna gör anspråk på öar som i dag tillhör Malaysia och Indonesien, belägna utanför Borneos östra kust. Små öar som för hundra år sedan tillhörde Filippinerna och som sedan dess har varit utposter för laglösa vattenpiraters verksamheter.
Det finns därtill skäl att befara att regionen kan utvecklas till en global härdsmälta i takt med att världens (USA, Ryssland och Indien) och regionala stormakter (Australien och Kina) ökar sina insatser häromkring.
I maj intensifierade USA sin flottnärvaro i Indonesien, en utpost som för tungt bestyckade patrullerande fartyg öga mot öga med kinesiska diton. Med andra ord, en potentiell ”Kubakris” i modern tappning.
Klas tycker riksdagens försvarsuppgörelse går i Natos — och inte i neutralitetspolitikens — ledband. Men det är kanske meningen, herr Tolgfors?