På debattsidan i Fria Tidningen 11/6 presenterades ett nytt spännande grönt alternativ i politiken. I protest mot Miljöpartiets anpassning till medelklassväljare i storstäderna har Gröna partiet nu sett dagens ljus.

Det formligen kryllar av spännande politiska alternativ utanför riksdagen. Piratpartiet är det största av dessa. Feministiskt initiativ lyckades få medieuppmärksamhet vid förra årets Almedalsvecka när Gudrun Schyman brände pengar. På nätet bubblar det en del om Liberaldemokraterna, ett nytt liberalt alternativ med Alexander Bard i spetsen.

Och nu träder alltså även Gröna partiet in på den utomparlamentariska partiscenen.

Intressant nog står alla dessa partier för en radikal internetpolitik. Med Piratpartiet i spetsen politiseras den nya tekniken. Liberaldemokraternas internetpolitiska manifest är till största delen en kopia av Piratpartiets valplattform.

Feministiskt initiativ har kanske det mest ambitiöst skrivna internetpolitiska programmet av alla partier. Det skulle förvåna storligen om Gröna partiet skulle välja en annan väg.

Det är tydligt att de etablerade partierna fortfarande inte har lyckats ta sig an den nya teknikens brännande samhällsfrågor. Medan demokratirevolutioner sveper som en löpeld över Nordafrika och Mellanöstern (tack vare den nya teknikens möjlighet att kommunicera anonymt och ocensurerat), medan Piratpartiets samarbetspartner Wikileaks skapar världsnyheter och medan ny elektronisk och ospårbar valuta står inför ett genombrott som riskerar att sopa undan nationalstaternas beskattningsmöjligheter – då förefaller svenska politiker fortfarande mest intresserade av att jaga fildelare av upphovsrättsskyddade Elvislåtar och att censurera internetsidor med japanska tecknade serier.

Den nya tekniken behöver politiseras, med utgångspunkt i de demokratiska kärnvärden vi kämpat för i generationer. Internet och den digitala tekniken är det bästa som hänt demokratin sedan den allmänna rösträtten, men samtidigt den största utmaningen sedan krisen vid skotten i Ådalen. Trots att det politiska etablissemanget helst vill bevara status quo ante bellum, så går det inte. Ty den nya tekniken är disruptiv, omstörtande och samhällsomvandlande till sin natur.

Det nystartade Gröna partiet har en stor utmaning framför sig. Bara uppgiften att själva bära ut valsedlar till landets samtliga vallokaler är en nästintill oöverstiglig utmaning för ett nytt politiskt parti. Trots att detta problem enkelt skulle kunna lösas med hjälp av elektroniska och anonyma röstkort i vallokalerna. Återigen: den nya teknikens demokratiförhöjande potential måste politiseras även i vårt land.

Från morgontidningen till kvällskaffet förändrar ny teknik spelplanen. Morgontidningen kanske snart läses på en läsplatta där Apple har bestämmanderätt över innehållet. Kvällskaffet kanske köps med pengar som försäkringskassan betalat ut, med ersättningen uträknad av hemlig programmeringskod. Eller om du är pensionär kanske du köper kvällskaffet utan att fundera över att 80 procent av börsaffärerna – vilka indirekt bestämmer framtidens pensionsnivåer – görs av automatiska datorprogram.

Den nya tekniken behöver politiseras. Det politiska etablissemanget har svikit Sveriges medborgare mitt i en teknologisk samhällsomvandling av gigantiska proportioner. FRA-lagen och Ipred-lagen är två exempel på öppna sår som skär genom det blå och röda blocken. Datalagringsdirektivet, som innebär att alla medborgares position och dagliga rörelsemönster ska lagras i databaser när de bär med sig sin mobiltelefon, riskerar att bli ett nytt sådant teknik-politiskt trauma.

Behovet av politisering av den nya tekniken fortsätter att vara enastående stort. Piratpartiet kommer att fortsätta att söka samarbete med de övriga nya politiska initiativen, och med partier i riksdagen, för att politisera den nya tidens största samhällsfråga: den digitala.