Redan 2001 kom rapporten Slagen Dam: Mäns våld mot kvinnor i jämställda Sverige. Här visade forskare att 46 procent av Sveriges kvinnor hade erfarenheter av hot och våld. Den omfattande enkäten som låg till grund för rapporten skickades ut till sammanlagt 10◊000 kvinnor och besvarades av cirka 7◊000. En av frågorna som inte redovisades i rapporten var frågan om den som besvarade enkäten hade en funktionsnedsättning. Likaså redovisades inte heller följdfrågan om vilken funktionsnedsättning kvinnan som besvarade frågan i så fall hade.

När vi som arbetar med frågor om mäns våld mot kvinnor med funktionsnedsättning vill jämföra hur situationen är för kvinnor med funktionsnedsättning och utan har det hittills inte funnits några jämförbara siffror. De rapporter som är gjorda de sista tio åren indikerar dock att kvinnor med funktionsnedsättning har en högre våldsutsatthet jämfört med kvinnor generellt. Dessa undersökningar är dock inte gjorts med samma slumpvisa urval som i Slagen Dam. Frågan i Slagen Dam-enkäten om kvinnan hade en funktionsnedsättning gör det därför möjligt att jämföra dessa kvinnor med kvinnor generellt.
Kerstin Kristensen, projektledare för Utvecklingscentrum Dubbelt Utsatt och ägare av företaget KvinnofridsAkademin, har nu i sitt forskningsarbete delat upp resultatet i Slagen Dam utifrån kvinnor med och utan funktionsnedsättning. Resultatet av denna jämförelse visar att kvinnor med funktionsnedsättning är betydligt mer våldsutsatta jämfört med kvinnor generellt. Resultatet 46 procent för hela gruppen blir 50 procent för kvinnor med funktionsnedsättning när gruppen delas och då blev siffran för kvinnor generellt 42 procent.

På samma sätt visar Kristensen att så gott som alla relationer innebär en högre våldsutsatthet för kvinnor med funktionsnedsättning. För första gången finns det siffror som klart visar på att dessa kvinnor är i just den extra utsatta situation som framgår i de kommunala handlingsplanerna, men som så sällan innebär några konkreta riktlinjer för bemötande och skyddat boende.
Kristensen planerar att även se över följdfrågan till den som besvarades av kvinnor som hade en funktionsnedsättning. Resultatet av den kommer att visa vilka funktionsnedsättningar de kvinnor hade som besvarade frågan men också vilka grupper som, av olika skäl, inte kunnat fylla i enkäten i den dåvarande utformningen.

Vad vi vet i dag är att forskarna redan i samband med insamlandet av enkäten i ”Slagen Dam” fick in respons från kvinnor med intellektuell funktionsnedsättning och synnedsättning att de inte kunde besvara enkäten.
När Kristensens genomgång är klar kan vi få svaret om det finns kvinnor med funktionsnedsättning som aldrig nås av dessa statistiska enkäter som kräver att kvinnor måste kunna se och förstå för att fylla i enkäten självständigt. Ska en kvinna med funktionsnedsättning vara tvungen att blanda in någon annan, assistent eller partner, finns ju en stor risk att det är just denne man som är förövaren.

Vi måste alltså ställa större krav på tillgänglighet vid undersökningar som sägs gälla alla kvinnor. Att idag exkludera delar av befolkningen för att enkäter inte tas fram så alla kan fylla i dem, ger inte ett resultat som gäller ”alla”.