Sture Dahlström hyllas i hög hastighet
En höghastighetsfestival – en tämligen dysfunktionell kväll till minne av Sture Dahlström. Så kallar arrangörerna kvällens evenemang på Teater UNO. I centrum står Sture Dahlström som i år år skulle ha firat 50 år som författare.
– Det är en minneskväll för besatta, men alla är välkomna och man måste inte vara helsåld för att ha trevligt, säger Björn Kleinhenz som står bakom festivalen.
För de icke-besatta kommer han att verka som ciceron och guida publiken mellan texterna, Sture Dahlströms liv och författarskap. Syftet med kvällen är både att nörda loss och att missionera, berättar Björn Kleinhenz som hoppas på en öppen kväll med spännande samtal.
Sture Dahlström, som ofta kallas "Sveriges främsta beatförfattare" levde livet i hög hastighet, bodde i flera olika länder och skrev romaner om rastlösa män på väg i världen. Ändå var han en tillbakadragen person som levde med sin familj långt bort från publiken och den kultstatus han och hans böcker fick.
I år är det tio år sedan han dog och 50 år sedan hans första roman Änglar blåser hårt publicerades. Att detta bör högtidlighållas ansåg Björn Kleinhenz som tillsammans med ett par kompisar arrangerar kvällens festival.
– Vi tror och hoppas att han hade gillat det, säger han. Vi har ett program men inte med spikade tider som måste hållas utan med utrymme för spontanitet. Det finns en poäng med det, att kvällen får forma sig själv.
Bland de någorlunda fasta programpunkterna i kväll finns Björn Runges dokumentär Vulkanmannen, Sara Ahlberg från Göteborgs Dramatiska Teater som läser några kortare texter och uppläsning av Viktor Björnbergs Dahlströmshyllande Jag är den galopperande svensken. Dessutom kommer Björn Kleinhenz att ta med sin egen Dahlströmsamling så att det finns chans att bläddra i böckerna under kvällen.
Att beskriva det unika med Sture Dahlström och betydelsen av hans författarskap visar sig vara både lätt och svårt.
– Det finns en stor bredd i böckerna och många har tagit intryck av dem, säger Björn Kleinhenz. I punk- och vänsterkretsar på 80-talet blev han väldigt populär, och nu på senare tid har det kommit en våg igen. Sture stod lite utanför etablissemanget och det är bra att höra en annan röst ibland. Det skulle vara ledsamt om ett så stort författarskap glömdes bort.