Tvärtemot de motbjudande jublande massorna utanför Vita huset är respekten för ett förspillt människoliv påtaglig här, i landet som kanske mer än något annat drabbats av al-Qaidas terrorattacker på senare år – attackerna mot turistindustrin på Bali 2002 och 2005, samt hotellkomplexen i Jakarta 2009. Oavsett vem döden kommit till bereder man plats och rum för eftertanke.

Den närvarande tystnaden inger hopp för en obehaglig trend i västvärlden. Döden har blivit ett nödvändigt ont igen, liksom under medeltiden är det nödvändigt att göra världen kvitt på onda element – vilket visat sig vara tidigare allierade som inte längre är brukbara för maktens korridorer.

Vår bristande empati inför bin Ladins avrättning, när han var obeväpnad och utmanövrerad, är långt mer obehaglig än terroristernas hot om vedergällning.

I The Jakarta Post skriver Sidney Jones, handläggare vid International Crisis Group, att världen inte blivit mer fri från terrorism bara för att bin Ladins kropp kastades åt havets martyrskap. Hellre än att åtala honom för de brott han anklagades och tog på sig ansvaret för har västvärlden ännu en gång valt den svåraste vägen: Den oärliga. Den fega.

Terrorister som använder islam som ursäkt för sina handlingar måste utmanas i intellektuella samtal, plockas ner och särskiljas från världens muslimer. Istället fortsätter västvärlden att hälla fotogen över en redan brinnande vårdkase genom att göra terrorns planschpojkar till odödliga martyrer, hellre inbäddade i mystik än i odiskutabla fakta.

Usama bin Ladins död har blivit en kommersiell succé. Skvallerpressen säljer lösnummer, nyckelringar med bin Ladins dödsdatum är redan ute på marknaden, t-shirts med samma förödmjukande kontenta väntar på bröstkorgar som tillhör svartvittänkande.

Vad är det som inte stämmer? Vem kan undgå att se att vi börjat förvandlas till det vi räds allra mest – fundamentalister?

Varje individ med markkontakt inser att bin Ladin var farlig, destruktiv och labil, men den som lämnar fältet öppet för Vita huset och Bryssel att promenera iväg med denna enorma propagandaseger gör demokratin en stor otjänst. Låt oss kräva mer av våra opinionsbildare och folkvalda politiker.

Frågorna är för många för att man ska låta sig skena iväg i jublande fraser och lovsånger till den sluge Barack Obama. Varför släpps inte bilder eller filmat material från stormningen av bin Ladins boning? Varför dumpades kroppen i havet 150 mil från platsen där han mördades? Vilka spår ville man sopa undan? Strider inte USA:s agerande mot internationell praxis?

Och viktigast: Hade bin Ladin inte varit till större nytta som fängslad, med tanke på den information, de kunskaper och det kontaktnät som han sades sitta på?

Var det ens Usama bin Ladin man dödade ett stenkast från den pakistanska militärakademin?