Nu har USA:s regering befriat världens folk från ännu en skurk, rapporterar västvärldens lydiga medier. Usama bin Ladin dödades för nordamerikanska kulor i en räd mot al-Qaida-ledarens näste i Pakistan tidigare i veckan. USA:s president Barack Obama gav order om de dödande skotten, meddelades stolt från Vita huset.

På USA:s gator firades bin Ladins död öppet (och osmakligt). Med USA:s färger och bokstäver i pannan firade urbana, intellektuellt närvarande individer ett dödsfall som vore det en VM-titel i fotboll. Gör två fel ett rätt? Har väst rätt att fira någon annans död? Har vi inte lärt oss något sedan Saddam Hussein ovärdiga hängning, kan en fråga sig.

Hursom är den gladaste personen just nu Barack Obama, som lyckas med bedriften att vara fredspristagare och politisk lönnmördare på samma gång. För Usama (förlåt, Obama) var bin Ladins döda kropp den jakttrofé han så väl behöver; inför USA:s försvarsindustri, den politiskt instabila senaten, inför den svartvittänkande befolkning som allt för ofta släpper löften om eftertanke och fred när USA dödar sina “fiender”.

USA dödar sina skurkar men gör dem samtidigt till martyrer. Till odödliga Jesu-gestalter som blir kastade åt döden med en massa obesvarade frågor som får vingar och sina egna liv. Det finns skäl till det. Gårdagens vänner i Washington är som regel dagens fiender. Utan denna cyniska mekanism skulle USA gå under, utan påtagliga yttre fiender skulle USA:s befolkning kräva verklig demokrati på hemmaplan.

Låt oss kika på några fall. Saddam Hussein hängdes fortare än kvickt, USA:s inblandning i vapenhandel med Irak under Irak-Iran-kriget ville många – framför allt familjen Bush – slippa se. I Latinamerika är listan så lång att den vore omöjlig att återge här, i Indonesien hann Suharto och dennes familjs affärer med Washington säkra politisk immunitet innan smutsbyken nådde rättsväsendet.

Efter sin död kan Usama bin Ladin inkluderas här. Den framlidne miljardärens nätverkande med USA i Afghanistan under kriget mot Sovjetunionen är måhända relativt väl dokumenterad men allt för ofta glöms viktiga, för att inte säga betydande, aspekter bort. Familjen bin Ladins affärsintressen i USA och goda förbindelser med Saudiarabien, den diktatur som stödjer världens mest brutala islamistmiliser, är alltjämt ett oskrivet blad. Vilka intressen lät bin Ladin leva så länge efter 9/11-attentaten? (För ingen tror väl på allvar att USA inte fann bin Ladin förrän nu.)

Det var dessutom då, i 1980-talets redan krigströtta Afghanistan, som saudiska pengar och vapenlaster värda fyra miljarder dollar från CIA grundade al-Qaida. I spetsen gick Usama bin Ladin, Mullah Omar och andra CIA-tränade milismän från mujahedin, då ”storhjärtade demokratikämpar och antikommunister”. Liksom USA fann mujahedin och al-Qaida nya fiender efter sovjet ockupationens fall. Frågan är vem som är nästa offer för Obamas korståg mot USA:s skurkar? Du, jag, Hugo Chávez?

En sak kan med säkerhet fastslås: Usama bin Ladin är Barack Obamas räddande ängel i 2012 års presidentval.