Under den israeliska invasionen av Gaza 2008–2009 gästades området av ett stort antal utrikeskorrespondenter, alla frustrerade, många dåligt insatta i vad som skedde i det som syntes ske. Det fanns ingen lättläst översikt över bakgrund och dagsläge. Den svenske journalisten Nathan Shachar åtog sig att fylla luckan.

Nu föreligger Natan Shachars verk på svenska i boken Gaza – från faraoner till islamister på Atlantis förlag. För oss vanliga tidningsläsare är boken ovärderlig. Den orienterar om historiens lappkast i området under tusentals år. Den levererar möjliga tolkningar till löpsedlarnas tragedier under de senaste 60 åren. Den analyserar de aktuella fronterna.

Boken är skriven ur Gazas perspektiv. Samtidigt belyser den siluetten av den andra knutpunkten i regionen, Jerusalem. Städernas relationer skulle kunna beskrivas som kampen mellan Gud och Mammon. Sedan tusentals år är Gaza den sista språngbrädan för ett välde som från nordöst vill erövra Nildalen. Omvänt är Gaza den första startpunkten för en afrikansk expansion mot nordöst. Dagens exempel är Iran och Egypten.

I skärningspunkten mellan de här kraftlinjerna är det lätt för publicister att tappa fotfästet och bli megafoner för ett eller några särintressen. Jag påminner om Diakonias utsatta läge efter Richard Goldstones egen revidering av Goldstone-rapporten till FN:s råd för mänskliga rättigheter. Natan Shachars analys i bokens epilog är klargörande.

Natan Shachars bok är ett oumbärligt hjälpmedel för publicister och politiker, som har ett behov att uttala sig när det bränner till i Mellanöstern. Den utgör en krycka för egen källkritik, så att man inte drabbas av historiens efterslängar.