Debatt


Sanya Falkenstrand - [email protected]
Stockholms Fria

För tillväxten eller folket?

I tillväxtekonomin handlar allt mer om förbrukning. Men vi behöver återbruk, samvaro och en dialog om det allvarliga läge vi befinner oss i, skriver Sanya Falkenstrand och bjuder in till möten.

Medvetenheten kring miljöproblematiken sägs vara hög i dag, men frågan är om den verkligen är det. Sjunker allvaret in genom mediebruset? Rachel Carsons bok Tyst Vår från 1962 sägs ofta vara startskottet för miljörörelsen. Det har snart gått 50 år och mycket har hänt sedan dess, men går vi i rätt riktning? Forskare ger oss mer än tillräckliga bevis på att det är vi själva som enträget fortsätter att undergräva vår egen möjlighet till existens. Inte nästan, utan exakt på pricken, som ett kollektivt självmord.

Det tar tid att sätta sig in i och begrunda fakta och tid är den största bristvaran i en tillväxtekonomi. Vi saknar redan nu tid för familj, vänner och vår egen hälsa. Istället för att arbeta mindre väljer vi att prioritera konsumtion. Samtidigt skuldsätter vi oss med fantasisummor långt över vad våra inkomster skulle kunna ge oss.

I världstoppen över hur mycket lån det finns totalt i ett land ligger Sverige på femte plats. Bubblan växer och kanske är det dags att vinka hej då till nästa platt-TV och ge dig själv möjlighet till en tillvaro med tid för det mest väsentliga så som dig själv, din familj och den planet du bor på.

När man börjar förstå hur det ekonomiska systemet är uppbyggt och väldigt snart inser att det är totalt omöjligt med evig tillväxt, så undrar man varför ingen gör något. Förutom att vi tar kål på oss själva mentalt så är matematiken väldigt enkelt – naturresurserna begränsar den ekonomiska tillväxten.

Här är vi nu i en tidsålder där vi snabbt förbrukar många viktiga naturresurser. Rock n’ rollens ”Live fast, die young” är det jag i vanliga fall förespråkar, men baksmällan i detta fall är inget att skämta om. Du behöver bördig jord, rent vatten och fosfor för att odla mat, men allra främst olja/petroleum i det rådande livsmedelssystem vi byggt upp. Det är ett system som dessutom är globalt förankrat och mycket mer bräckligt än tidigare civilisationers system.

Varför ingen gör något är för att vi lämnat över ansvaret till en liten klick män här på jorden som vaggat in västvärlden i en falsk trygghet. Överst i herraväldets hierarki finner vi bland annat USA:s centralbank Federal reserve (The Fed). Denna privata bank (observera privat) pumpar ut lån i form av ettor och nollor till världens finanspump via USA:s banker.

De som sitter i The Fed:s luxuösa salonger kommer att klara sig när alla bubblor brister. Det är därför tillväxten kan fortgå ett litet tag till i denna värld med ändliga och snabbt sinande resurser och kanske värst av allt – vi låter dem hållas med det.

Det vi i dag ser är hur privata ekonomiska intressen indirekt styr världens alla politiker som sina egna små Pinocchios. För att kunna bli en riktig människa var Pinocchio tvungen att visa sig vara modig, sanningsenlig och osjälvisk. Han lyckades aldrig. Politikerna är alla marionettdockor under tillväxten och Sveriges just nu största marionettdocka är miljöminister Andreas Carlgren.

Grön tillväxt står i fokus och kan lätt säljas in utan att svenska folket buar. Skulle de vilja bua så har de varken tid eller ork då arbete ständigt kallar till att hålla tillväxthjulet igång. Varje år måste vi dra in mer vinst än det föregående och detta har pågått i decennier utan att ha ifrågasatts. Tillgången på naturresurser står onekligen vid slutets rand och frågan är inte hur vi ska kunna föda de rådande system vi byggt upp, utan varför ska vi göra det, till vilken nytta och för vem?

Okej, vi står upp till halsen i problem samtidigt som allvaret inte riktigt verkar sjunka in. Stress och press i vardagen gör att vi gärna lägger över ansvaret på andra så som politiker och journalister. Men likt ett företag säljer de enbart in det den breda massan är mottagliga att ta in.

Blunda, ta ett djupt andetag. Fundera på om du verkligen behöver mer fakta för att veta vart vi är på väg? Lyft blicken och se dig runt omkring. Koppla bort hjärnan och känn med hjärta och själ. När tappade vi förtroendet för vår egen intuition? Säger den dig verkligen på fullaste allvar att du och resten av världen är på rätt väg?

Maktstrukturens få framsteg har visat att det bara är upp till oss själva om nästa steg ska tas. Det stora steget som ännu inte tagits. Det är du tillsammans med andra som kan se till att denna förändring verkligen sker. Bryt normens alla habegär och ge dig tid till en dialog med dina medmänniskor om det allvarliga läge vi befinner oss i, men framför allt en dialog om de förändringar vi gemensamt kan åstadkomma.

Vi är några som tar ett mindre steg, vi startar Grön soppa!, en mötesplats i Stockholm som förhoppningsvis kan ge utrymme för de samtal som måste till för att samla oss och skapa en sann grokraft. Skippa pryljakten och häng med oss!

ANNONSER

Rekommenderade artiklar

Debatt
:

Public service har bäst pressetik

Olika perspektiv på samma sak – i Frias nya satsning "duellen" lyfts frågor från olika vinklar. Först ut är skribenterna Jens Ganman och Sargon De Basso som har olika syn på public service existensberättigande. Jens Ganman tycker att de statligt stödda mediebolagen har spelat ut sin roll. Här delar Sargon De Basso med sig av sitt resonemang kring varför han är av motsatt åsikt.

© 2025 Fria.Nu