Det är väldigt god stämning i gänget som tillsammans utgör Vår Framtids dramagrupp. Nio ungdomar mellan 13 och 17 år träffas varje vecka för att spela teater och att alla älskar det går det inte att ta miste på. Just nu håller de på för fullt med att sätta ihop sin forumteater Vem bestämmer över mig, om skönhetsideal och mobbning.

När FRIA hälsar på får de sina manus och får se affischen för första gången. Allt har de arbetat fram gemensamt, affischen har tillkommit genom diskussioner och manus genom improvisationer, berättar dramapedagogen Michaela Neumann, en av initiativtagarna till projektet.

– När vi startade förra terminen arbetade vi utifrån olika teman, berättar hon. Vi diskuterade och improviserade utifrån begrepp som demokrati, delaktighet och mänskliga värden. Och denna termin har vi gått djupare in och frågat oss vad som är intressant, vad vill vi fördjupa oss i?

Hon berättar att även om gruppen arbetar med viktiga teman måste man inte trycka på orden hela tiden. I stället arbetar de praktiskt ur en demokratisk utgångspunkt och under demokratiska former.

Idén till projektet kom när Michaela Neumann och hennes kollega Anna Olofsson gick på dramapedagogutbildningen.

– Vi kände att vi ville göra något av våra kunskaper och jobba där det behövs. Anna bodde i Biskopsgården då så det blev naturligt att vi sökte oss hit, säger Michaela Neumann.

Det är nio engagerade ungdomar som tillsammans arbetar fram en forumteaterföreställning. Temat kom de fram till gemensamt; det skulle handla om skönhetsideal och mobbning. I centrum står två tjejer, en som anses vara tjock och blir retad för det och en som har en ”konstig” stil och blir retad för det.

I forumteater har publiken möjlighet att påverka förloppet. Först spelas en föreställning upp med givna protagonister och antagonister. Efter det spelas den upp igen och då får vem som helst gå in och bryta och byta plats med någon av antagonisterna, med möjlighet att testa andra lösningar och på så sätt försöka hitta en utväg ur den situation som innebär ett problem. Genom detta går det att få publiken att tänka annorlunda och öppna ögonen för vad som händer, på en skolgård till exempel.

– Vi kommer att spela på fritidsgårdar i hela Göteborg och förhoppningsvis blir det en ögonöppnare för dem som kommer och upplever den, säger Michaela Neumann.

Gruppen har diskuterat ämnet mycket och ser fram emot att dela med sig av en del de har kommit fram till under arbetet. Amanda Möller och Pernilla Molitor går båda i åttan och har varit med sedan i höstas och ser repetitionerna som veckans höjdpunkt.

– Man längtar hit varje vecka och sedan när det är slut vill man inte gå hem, säger Amanda Möller.

Pernilla Molitor håller med.

– Är man inte glad innan så blir man det när man kommer hit, säger hon. Energin är väldigt hög hela tiden.

I den kommande forumteaterföreställningen spelar Amanda Möller den ena tjejens mamma och dessutom mobbare. Hon tycker det känns okej att spela elak, just eftersom det är ett spel.

– Men det hemska är att det händer i verkligheten, det känns ju inte så bra.

Det finns inte tid till några långa pratstunder, varken med deltagare eller ledare. Tempot är intensivt, det är mycket som ska hinnas med på en kväll. Uppvärmningen sker med ett par lekar, bland annat den omåttligt populära ”skrik och dö”, där alla står i en ring och blundar, och om de när de tittar upp får ögonkontakt med någon måste de dö på ett dramatiskt sätt. 

Sedan möbleras det för forumteater. Med intensitet och energi gestaltas de olika scenerna. Maja Grahovac och Caroline Laursen blir retade av de andra, Pernilla Molitor är läraren som väljer att inte se och Amanda Stark mamman som klagar på att dottern är för tjock.

Mellan scenerna diskuteras de och både Michaela Neumann och deltagarna kommer på förslag hur de kan göra istället. Att det är demokrati rakt igenom är tydligt, och stämningen är öppen och uppmuntrande. Det skrattas och skämtas mycket mellan deltagarna, tills det är dags för Michaela Neumann att ropa:

– Nu sätter vi igång, nu vill jag ha koncentration!