Statsminister Fredrik Reinfeldt uppmanade det svenska folket att undvika ”vänsterexperimentet” inför valet 2010. Det var ett strategiskt drag. Det nyliberala experimentet har nu pågått i över tre decennier, där även socialdemokratin hålls ansvariga. Men regeringen Reinfeldt har gasat på med full fart i syfte att realisera experimentet. Det står helt klart att denna regering inte är intresserad att inkludera sociala hänsyn i den förda politiken. Låt mig dra några exempel:

En skattefinansierad låglönesektor för ungdomar med usla arbetsvillkor. Ministrar, lobbygrupper och EU som motarbetar den svenska modellen och ser hellre centralstyrd lönebildning. En medveten avveckling av de offentliga trygghetssystem som finansernas med utförsäkrade sjuka – och så ett sjätte skatteavdrag. Men en tusenlapp mer i fickan är ändå ganska mycket?

Regeringen är ointresserad av progressiva åtgärder som omvandlingsstöd eller politisk styrning som förhindrar massvarslingar och uppsägningar i kristider med förklaringen att marknaden klarar sig själv. Allt styrs ju av utbud och efterfrågan?

Industriell praxis att säga upp heltidsanställd personal med avtalsreglerade villkor för att sedan återanställa genom ett bemanningsföretag. Folk skall väl ändå vara tacksamma att de har jobb?

Bostadskrisen löses av marknaden och huvudaktörerna, bostadsbolagen, som bygger i liten skala och fruktansvärt dyrt. Prisutvecklingen skenar och den privata skuldsättningen ökar. Men vi kan väl fortfarande köpa, renovera sedan sälja och gå med vinst?

Trängselskatten går tvärtemot folkomröstning till vägbyggen. Projektering av det fruktansvärt dyra och uråldriga projektet som har kritiserats av samtliga remissinstanser tar fart. Men vägar är faktiskt viktiga för ekonomisk tillväxt!

En total avsaknad och total ovilja att investera i infrastrukturella projekt för den svenska person- och godsjärnvägstrafiken. Alla bolagiserade parter involverade i driften pekar på varandra som förklaringen av oredan. FN:s långsiktiga prognoser av Human development index visar att Sverige tappar raskt i rankningen och år 2030 hamnar på nivåer som dagens u-länder. Men varför inte konkurrensutsätta hela systemet istället, så ökar tillgängligheten?

Privatiseringar och utförsäljningar genomförs i rask takt: statliga bolag, statliga aktier, akutsjukhus, drift av infrastruktur och kollektivtrafik. Vård- och utbildningssektorn vidöppna för skattefiffelverksamhet; 10 miljarder skattepengar per år direkt till skatteparadis. Ljus tunnel för multinationella bolag med riskkapitalbolag i bakgrunden som riktar in mot den svenska statliga kassakon. Kommunal eller privat, det är väl sak samma, så länge kvaliteten är bra?

Nyfattigdomen breder ut sig och den relativa inkomstskillnaden är enormt stor i relation till tidigare årtionden, särskilt relativ barnfattigdom. Jaja, kanske en och annan känner sig orättvist behandlad.

Stort och växande missnöje och social otrygghet. Växande främlingsfientliga åsikter. Väldigt liten tilltro till det politiska systemet bland väljare i småorter och landsbygd. Ignorerade medborgarrörelser i storstäders stadsdelar. Om de känner att de inte gillar den förda politiken kan de välja bort oss?

Sedan 2006 har upprättandet av Försvarsexportmyndigheten och avskaffandet av Arbetslivsinstitutet ägt rum. Men Sverige är faktiskt ett exportberoende land!

En miljöminister som anser att vatten inte skall betraktas som en mänsklig rättighet, att man bidrar till en förstärkning av vargstammen genom att skjuta den, att man skapar en uthållig motorled genom användandet av förnybara bränslen. SLL:s miljöavdelning, MKB:er och Fiskeriverkets utredningskontor på väg att avvecklas. En verkningslös skogsvårdslag till näringslivets fördel och med biologiska mångfaldsförluster. En regering som klimatkompenserar och som vill sälja överskott av utsläppsrätter. Men Sverige har väl ändå världens mest ambitiösa miljöpolitik?

En utrikesminister som hellre pratar om vikten av stabilitet i arabvärlden snarare än behovet av omedelbara avsättningar, och om ”oroligheter” snarare än om ”folklig kamp” i fråga om den arabiska revolutionen. Svensk krigsmateriel till ett värde av 20 miljoner kronor sålda till Egypten under de senaste fem åren. En handelsminister som personligen ingår i en stor övervakningsaffär i Libyen. Sverige producerar nu mer vapen per capita än något annat land i världen, med en tredubbling av exporten under 00-talet. Men situationen i Nordafrika ger ändå staten en möjlighet att sälja ett par Jas.

Vänsterexperiment kontra detta nyliberala experiment – vem experimenterar egentligen? Åt vem, och på vems bekostnad? Alla dessa exempel visar tydligt på vilket sätt utvecklingen har skenat bortom medborgerlig nytta och kontroll. För nu är vi konsumenter och ska vara medgörliga när de ”de sunda statsfinanserna” bevaras.

Men en sak är säker: vår förmåga att förändra experimentet kvarstår.