Antalet hungrande har ökat under flera år. Men jag tror att det går att vända denna trend och utrota svält och hunger i världen. Jag tror att det är möjligt att utveckla ett hållbart samhälle som gör att jordens ekosystem kan bära en växande befolkning. Mycket behöver göras, jag vill här särskilt lyfta fram fyra punkter.

1. Utveckla det småskaliga jordbruket. De flesta som har för lite mat lever på landsbygden och är på ett eller annat sätt beroende av jordbruket. En viktig del av svaret på hungerkrisen finns därför i jordbruket. Med bättre stöd till småskaliga odlare – i synnerhet kvinnor – kan jordbruket utvecklas och människors försörjning stärkas.

En avgörande utmaning är att höja jordbruksproduktionen i Afrika, och göra det på ett sätt som är ekologiskt hållbart och gynnar den småskaliga odlaren. FN:s specialrapportör för rätten till mat presenterade nyligen en genomgång av de senaste årens forskning om hur ekologiskt hållbara jordbruksmetoder kan bidra till ökade skördar. Den visar att i Afrika finns förutsättningar för att dubblera avkastningen inom tio år, om bönderna får tillgång till dessa tekniker. Det handlar om en klok användning av lokalt tillgängliga resurser och nära samarbete mellan forskare och bönder.

Regeringen har de senaste åren uppmärksammat behovet av att öka stödet till världens småbrukare. Detta är mycket välkommet men det är samtidigt olyckligt att regeringen vid fördelningen av de nya medlen inte uppmärksammar de hållbara teknikernas potential.

2. Högre ambition i klimatarbetet. Redan i dag bidrar klimatförändringarna till matbrist bland fattiga människor i många delar av världen. Genom Svenska kyrkans samarbetspartner i länder som Etiopien och Bangladesh ser vi hur människors försörjning hotas när regnen blir alltmer opålitliga. Matkrisen är därför ytterligare en anledning till att Sverige och EU måste höja ambitionsnivån i klimatarbetet. Samtidigt måste vi stödja fattiga länders klimatanpassning och strävan att bygga upp sina ekonomier på ett klimatsmart sätt. Klimatstödet måste finansieras med nya pengar, så som Sverige har lovat internationellt. Finansiera inte klimatstödet genom att ta pengarna från biståndsbudgeten och enprocentsmålet.

3. En rättvis jordbrukspolitik. Konkurrens från billig mat från EU – mat som producerats med stöd från EU:s jordbrukspolitik – är en av de svårigheter bönder i Afrika har att brottas med, och en som EU:s politiker har ensam makt att påverka. I EU pågår just nu en diskussion om hur jordbrukspolitiken ska reformeras. Sverige bör där kraftfullt verka för att ansvaret att inte skada, ”do no harm”, förs in som en tydlig målsättning för jordbrukspolitiken.

4. Dela med sig av jordens resurser. Vi måste dela med oss av våra resurser, som individer och länder. Det innebär att vi måste utveckla en hållbar livsstil och, ibland, avstå från något av det vi vant oss vid i vår vardag. Ur ett klimatperspektiv vet vi i dag att det är bra att äta mer vegetariskt och se över våra resevanor, till exempel genom att undvika bilen för korta sträckor och ibland avstå en flygresa när det är möjligt. Att ställa om är ett sätt för oss att gå från att vara en del av problemet till att bli en del av lösningen.

Svenska kyrkan är bärare av en tro som uppmanar oss att ständigt ha de mest utsatta i åtanke för vårt arbete. De mest utsatta finner vi i dag ibland de fattiga i världen som inte får äta sig mätta, de barn som föds in i utsatthet men också de kommande generationer och den skapelse som vi alla har som bas för vår levnad på jorden. Det är för att livets skull som vi engagerar oss och agerar!