Kaféet arrangeras en gång i månanden och är en av organisationens aktioner för att nå ut med sitt budskap.

– Vi vill visa att veganmat är gott och att det är enkelt att både laga mat och baka utan ägg, komjölk och andra animalier, säger Ida Weidenmark, aktiv medlem i Djurrättsalliansen Uppsala.

Hon berättar att flera tidigare okända besökare kommer tillbaka till kaféet.

– Det är egentligen den bästa responsen vi kan få på vårt arbete – att folk kommer tillbaka och att vi blir fler. Numera får vi ett helt annat stöd av allmänheten än bara för några år sedan, det beror nog mycket på att bland annat minkfarmarna och grishållning har uppmärksammats i media, säger hon.

Just djurhållningen ska även kvällens tema handla om.

– Boken som Pelle Strindlund har skrivit är en sådan som många borde läsa. Som tur är verkar den inte gömmas undan i bokhandeln utan ha fått en bra plats, säger Ida Weidenmark.

Hon tycker att det ska bli spännande att lyssna på Pelle Strindlunds egna tankegångar. Hon berättar att bokens budskap, som likställer dagens djurhållning med slaveri på 1700- och 1800-talet, stärker henne som vegan. Hon välkomnar att den kommer att leda till en ökad debatt om konsumtionen av animaliska matvaror.

– Boken blir förhoppningsvis en anledning att rannsaka sig själv och hitta ett sätt att förhålla sig till den egna matkonsumtionen. Alla måste börja ta ansvar för sina egna handlingar, säger hon.

Det är många fler än just Ida Weidenmark och hennes vänner från Djurrättsalliansen som har hittat till kaféet denna tisdagskväll. Ingen har läst boken ännu men alla är mer eller mindre bekanta med dess budskap.

Pelle Strindlund är själv uppvuxen i en köttätande och jagande familj i Sundsvall. Han var inte politiskt engagerad innan han tillbringade ett år i östra Texas där han volontärjobbade som socialarbetare. Där fick han möta fattigdomen och som han säger lära känna baksidan av det kapitalistiska USA, en upplevelse som ledde till det politiska uppvaknandet.

Tillbaka i Sverige, den här gången i Uppsala för universitetsstudier, var han med och väckte liv i den lokala Ung Vänster-klubben. I samband med att han läste om resursslöseriet och den miljöförstöring som animalieproduktionen innebär blev han först vegetarian och snabbt därefter vegan.

I sin bok Jordens herrar jämför han dagens djurhållning och utvinning av animaliska produkter med tidigare epokers slaveri.

– På 1800 talet var det vita västerlänningar som härskade över svarta afrikaner och exploaterade dem som billig arbetskraft. Nu är det en art, Homo sapiens, som anser sig stå över de andra djuren och därför utnyttjar dem för att producera mat, säger han och ritar en pyramid, som symboliserar den maktstrukturen han pratar om, i luften.

Även argumenten för att behålla djurhållningen känns igen, menar han. Idén att de som betraktar sig som överlägsna och avancerade får exploatera dem som anses underlägsna och primitiva är djupt förankrad i samhället.

Även smarta och i övrigt sansade personer försvarar denna hierarkiska världsbild. Argument som ”folk har ätit kött i alla tider” och ”makten över djuren ger oss rätt att döda dem för egen vinning” är till exempel mycket vanliga.

Men maktövertaget ger oss inte rätt att utnyttja djuren, menar Pelle Strindlund. Tvärtom medför makt ansvar att beskydda och försvara de maktlösa.

Produktion av animalieprodukter under så kallade bättre förhållanden gör inte saken bättre.

– Om kött och andra animaliska produkter ska ingå som en naturlig del i vår kost är det omöjligt att klara av det utan en industriell produktion. Och i en sådan har djuren det inte bra, säger han.

Lösningen för att avveckla delaktigheten i förtrycket är enkel – sluta konsumera animaliska produkter. Men hur ser han själv på att detta kan bli verklighet?

– Mitt korta svar är att det räcker för mig att göra det rätta genom att stå på de förtryckta djurens sida. Jag behöver ingen belöning, ingen ljus framtidsutsikt för att hitta motivation till aktivismen. Om och när djurrätten ska segra är inget jag funderar över till vardags.

Han utvecklar sedan det som han kallar för sitt långa svar. Svenskarna har ändrat matvanor de senaste årtiondena, det var inte länge sedan sådant som vitlök, spagetti och kiwi var udda produkter. Dessutom kan även starka vanor brytas, påpekar han. Mest hoppfullt tycker han är att historien har visat att det är möjligt att genomföra moraliska reformationer.

– I slutet av 1700-talet skrattade nio av tio åt idén att slaveriet skulle kunna förbjudas. Men det gjorde det, tack vare aktivister som engagerade sig och drev kampanjer. Det är en källa till optimism. Historien vände blad när vi avskaffade slaveriet och det kan göra det igen när vi avskaffar djurförtrycket.

Rasmus Pettersson, som var på caféet för första gången, utnyttjade tillfället att pröva sina egna tankegångar kring konsumtion av animalieprodukter. Han är själv inte vegetarian eller vegan men har förstått att det vore klokt att sluta äta kött.

– Jag har fått upp ögonen för obalansen mellan den ökande befolkningsmängden och den minskade tillgången till mat i ett globalt perspektiv, säger han.

Han planerar att bli mer medveten om vad han köper och ska lägga in fler vegetariska måltider i veckan.

– För mig hade föredraget det viktiga budskapet att det går att förändra situationen genom en medveten konsumtion. Idyllbilden av djurhållningen är inte det man köper i affären och egentligen är det bara ett självförsörjande samhälle som man inte kan säga så mycket emot, säger han.

Rasmus Petterson tror att vår matkonsumtionen kommer att förändras, om än inte nödvändigtvis av etiska skäl. Han menar att det bli snarare ekonomiska drivkrafter som kommer att ligga bakom att det helt enkelt blir för dyrt och i längden omöjligt att producera kött för jordens befolkning.

Pelle Strindlund välkomnar initiativ som köttfria måndagar i skolbespisningen och skulle även vilja se mer vegansk mat i köket inom den offentliga sektorn. Alla små steg är bra men i slutändan handlar det om att sluta konsumera animaliska produkter.

– Jag ägnade inte år åt Jordens herrar för att jag tycker att det är roligt att skriva. Inte heller ville jag väcka debatt för debattens egen skull. Jag är i första hand aktivist, inte författare. Det är för att producera fler vegetarianer och veganer som jag skrev boken.