Lika borta som den svenska modellen är landets självständiga utrikespolitik. Den röst som tydligt tog ställning för frihetskampen i Algeriet, Vietnam, svarta Amerika, Palestina och Sydafrika har tystnat. Dagens utrikesminister kan inte ens välja sida i kampen mellan diktatur och demokrati. Det blir inget tal om ”satans mördare” då Gaddafi flygbombar den egna befolkningen. ”Det handlar inte om att stödja den ena eller den andra”, sa Bildt. ”Det handlar om att få stabilitet och rimlig utveckling.”

Hade Palme kunnat föreställa sig att svenska flottan skulle jaga flyktingar i Medelhavet eller att skattemedel skulle gå till uppförandet av koncentrationsliknande flyktingläger i en diktatur som i utbyte förses med vapen och övervakningsteknologi? Palme må ha spelat under täcket med amerikanerna under det kalla kriget, men hade han lett landet i krig under Nato-flagg?

Ett land i krig blir oundvikligen likt andra krigförande länder och Sverige är inget undantag. Kriget måste marknadsföras som rättfärdigt, fienden avhumaniseras och soldater rekryteras eftersom de som kallar kriget nödvändigt inte avser riskera sina egna skinn. Att värnplikten ersatts med yrkesmilitär underlättar knappast situationen. Liksom i Förenta staterna favoriseras inbäddade journalister med större sinne för manlig hjältedikt än källkritik.

I helgens SvD bjöds läsaren sju helsidor rafflande krigsunderhållning av Johanne Hildebrandt. ”Det fanns ingen tid att räkna hur många jag träffade”, säger en soldat efter en detaljerat skildrad strid. ”Hur många insurgenter som dödats är oklart”, berättar Hildebrandt. ”Talibanerna tog med sig sina döda, men det är uppenbart att de led stora förluster.”

I en annan strid kallas på flygunderstöd. En B1:a släpper en 250 kilos bomb mot en kulle varifrån skott avlossats, utan att någon vet hur många eller vilka som fanns där eller om uppgifterna att fem dödats av bomben stämmer. ”Efter att ha bombat”, fortsätter Hildebrandt, ”cirklade planet beskyddande, som en högteknologisk gudinna, över gruppen när de vandrade i mörkret över de oändliga, böljande kullarna, till basen i Darzab”. Onekligen lockande, men är det tillräckligt?

I år fördubblade Försvaret anslaget till sin mediestrategi till 100 miljoner om året. Pengarna går till enheter som Combat camera vars bilder distribueras till svenska medier och till privata reklambyråer, som medieföretaget Carat. I vissa stridslandskap, som den svenska flottans insatser i Adenviken, används militären som enda källa i medierapporteringen. ”Vi behöver kontroll” och ”omfattande rekryterings- och varumärkesbyggande kampanjer”, förklarade försvarets marknadschef Fredrik Svahn. ”Vi behöver en byrå med stor förståelse för den riktigt unga generationen. Från femton år och uppåt.”

Därav Försvarets samarbete med det svenska dataspelsföretaget Dice, som nu siktar på att bli marknadsledande med kommande Battlefield 3. Liksom i konkurrenterna Medal of Honor (2010) och Muslim Massacre (2008) kan man inte spela taliban eller arab som dödar västerländska soldater, endast tvärtom.

Förhandsvisningarna antyder att Battlefield 3 ”tar kriget närmare än någonsin”. Men så har skaparna också bjudits med som inbäddade i de svenska trupperna i Afghanistan, ”för att få en autentisk grund”. ”En ypperlig möjlighet för Försvarsmakten att profilera sig”, sa försvarets PR-man Staffan Slörner. ”Ett bra sätt att nå ut till de målgrupper Försvarsmakten vänder sig till i rekryteringssyfte.” Den riktigt unga generationen. Från femton år och uppåt.