Myndigheten Forum för levande historia har i uppgift att hålla vid liv minnen av förbrytelser mot mänskligheten. Det är ett värdefullt initiativ med tanke på att nya generationer gärna glömmer de äldres ödesdigra läxor. Till och med är det helt avgörande att fortgående levandegöra historiska skeenden som annars riskerar att förbli torra sakpåståenden och statistik om de inte aktivt lyfts upp ur textböckerna och ges en värdig, human infallsvinkel.

Vid grundandet av Forum för levande historia hamnade förintelsen och generellt nazismens illdåd i centrum. Efter en hel del debatt föll även realkommunismen inom uppdragsramen. Idag går det till exempel gratis beställa hem en faktaskrift som behandlar våldsregimer i Sovjetunionen, Kambodja och Kina. I förordet kan man läsa: ”Brott mot mänskligheten måste uppmärksammas. Oavsett vilken regim som utförde de fasansfulla brotten, oavsett var de skedde.”

Helt visst, en levande historia måste vara nyanserad och presenteras ihop med många olika perspektiv. Utan några ideologiska förbehåll.

Men myndigheten lyckas dåligt med sin förbehållslösa ambition. Man kan avsätta hur mycket tid man vill åt att hitta material om liberalismens brott mot mänskligheten i myndighetens verksamhet – men förgäves.

Har inga brott begåtts i frihetens, demokratins och den fria marknadens namn?

I så fall är det mycket som inte räknas som brott mot mänskligheten. Inte atombomber över Hiroshima och Nagasaki med hundratusentals offer eller överflödiga bombningar av Dresden i slutet av andra världskriget. Inte hänsynslös biologisk krigföring i Vietnam, inte heller eller Israels långtgående ockupation av Palestina. Folkmorden i Rwanda och Jugoslavien nämns i myndighetens material, men inte omvärldens passivitet vilken var helt avgörande för att den etniska rensningen kunde gå så långt som den gjorde.

Segraren skriver historien, brukar man ju säga. Många gånger har segrarna – det vill säga olika liberalistiska regimer – kunnat sudda ut sitt eget ansvar ur 1900-talshistorien. Beklagligt nog återfinns detta förmätna sätt att förmedla det förgångna hos Forum för levande historia. Frågan är om vi kan acceptera det länge till.