Kamprads kamrater
Uppdrag granskning följde upp sitt förtjänstfulla reportage av “svenska” möbeljätten Ikea (27/1-11) med ett nedslag på parkeringsplatser, ekonomiska forum och hos skatteprofessorer. De sista var måhända inte bestörta, men synnerligen förvånade, över att jätteföretag av Ikeas slag tillåts skattefiffla med straffrihet medan mindre möbelhandlare, för att ta det exemplet, granskas in på bara skinnet.
Anders Borg fick uttala sig från Davos. Finansministern menade mellan raderna att fallet visar på ett systemfel där den stackars miljardären “tvingas” ta sina intäkter och fly för att limpan inte ska bli till smulor. Ett cyniskt sätt att se på saken, ja, kalla det spottloska i ansiktet på de som inte är miljardärer och som bidrar till den offentliga sektorns överlevnad.
På parkeringsplatsen utanför allehanda Ikea-varuhus träffade Uppdrag gransknings reporter konsumenter som försåg bakluckorna med nya inventarier och fynd. Majoriteten tyckte inte att Kamprads skatteflykt och ohederliga affärsidé var något att höja på ögonbrynen åt, han har kämpat hårt för sina slantar, ja, nog är det han som är offret för en obehaglig granskning, så typiskt svenskt att inte unna Kamprad framgången.
Den frågan är upp till var och en att begrunda, men Kamprad bör förklara varför anställda inte tillåts åtnjuta de bonusar som utlovats vid goda försäljningssiffror. Att möbeljätten inte skulle ha råd är ju bevisligen ett skäl som inte håller.
