Efter att Haitis forne envåldshärskare Jean Claude ”Baby Doc” Duvalier återuppstod i egen hög person på Port-au-Princes’ flygplats har juridik, och inte hämndbegär, tagit befälet över efterspelet i de tusen olyckornas republik. Att Baby Doc de facto stulit upp till hundra miljarder kronor och reste sin politik kring repression står klart, och det är ur det förra förskingringen som ett rättsmål nu ser ut att växa fram. Gott så. Ekonomiskt fokus öppnar för ett bredare åtal där Baby Docs begångna brott mot mänskligheten väntas stå i centrum.

Många haitier kände sig självfallet bespottade av åsynen av Baby Doc vinkandes från lyxhotellets balkong, ett utbasunerat snett självsäkert leende i tider av politiskt kaos och kollektiv landssorg efter jordbävningen för ett år sedan. Kan vi förstå hur förolämpade de känner sig att åse mannen som under 1970- och 80-talet, med västvärldens plikttrogna stöd, höll deras liv i fattigdomens schackmatt. Vad de ser nu är en ex-diktator iklädd en fläckfri kostym, välkammat hår, befriad från minsta spår av ånger.

Det hela är en ganska cynisk historia rakt igenom. Det troliga är nämligen att Baby Doc har återvänt för att söka säkra sina stulna tillgångar. En ny haitisk lag från den 1 februari kan komma att äventyra Baby Docs illegala tillgångar i europeiska banker. Är det därför han kom tillbaka, oanmäld och ovälkommen, för att försöka kohandla till sig fortsatt vårdnad över de stulna miljarderna? Baby Docs tanke har varit praktisk rysk roulette, nu har han självmant seglat rakt in i rättvisans klockslag.

Alltför många härskare som reste karriärer och rikedomar ur kalla krigets postkoloniala helveten har åtnjutit fri lejd tills döden befriade dem från rättslig prövning. Bland dem Augusto Pinochet och andra fascistiska ledare i Sydamerika, Roberto S’Aubuisson och hans salvadoranska dödsskvadroner, Mobutu Sese Seko, Zaire, Idi Amin, Uganda, Ferdinand Marcos, Filippinerna, Suharto, Indonesien. Baby Doc tillhör den gamla skolans diktatorer, öppna i sina förehavanden, brutal och skoningslös inför öppna ridåer.

En rättsprocess mot Baby Doc vore välkommen inte bara för hans tusentals haitiska offer, det vore därtill en gest av indirekt upprättelse till offer för andra väststödda diktaturer världen över. Och att ställa in fallets sikte kring det som verkligen smärtar dessa herrar, deras plånböcker, torde vara en framgångsrik strategi. Mänskliga rättigheter vet Baby Doc uppenbarligen väldigt lite om.