Det började med att vi fick veta att USA hade organiserat fullskaligt spioneri på norska medborgare – inte i USA utan i Norge – och bland annat hyrt in norska poliser för delar av hanteringen. Allt skedde förebärande att det handlade om ”the war against terrorism”. Nåja, resonerade många, Norge är ju medlem i Nato och där lämnas dörrarna öppna för kidnappning, mörkade transporter, hemliga fängelser, och – som vid Abu Ghraib och Guantanamo – tortyr.

Några dagar senare får vi veta att USA bedriver motsvarande spioneriverksamhet i Sverige. Justitieministern låter meddela att hon inget vet och är upprörd. Ja, ju mindre man frågar, ju mindre vet man. Däremot håller många kommentatorer för troligt att Säpo är informerad, och kanske även deltar? Som bekant bedrev Sverige radiospaning mot Sovjet under 1950- och 60-talen, med bland annat amerikansk utrustning, och lämnade glatt över all information till USA. Detta skedde trots att Sverige formellt var alliansfritt i fred. Och även om det rådde ett kallt krig, rådde inte krig i Östersjöområdet.

Warszawapakten upplöstes 1991, men den väpnade skölden och värnet mot fiende Röd blev kvar. Uppgiften för Nato var så att säga slutförd, men organisationen fortsatte. Påpassligt kunde man slå till mot Saddam Hussein och börja bomba i före detta Jugoslavien, vilket för de klentrogna visade att Nato verkligen behövdes. Attentat mot USA-ambassaderna i Kenya och Tanzania 1998 med hundratalet dödade var ett mene tekel. Den jättelika Nato-organisationen behövdes, för det kan alltid hända något!

Till all lycka kom så 11 september 2001. Nu kunde de mest naiva fås att inse behovet av krigsorganisationen Nato. Och vips så var Nato i Afghanistan och Irak. Därmed är det ställt utom allt tvivel att Nato behövs för att anfalla och mörda delinkventer över hela världen. Nato leds som bekant av USA, vilket visar att USA är en god makt, en god stat, inte att förväxla med skurkstater. De senare pekas ju ut av Den Goda Staten och därmed förstår alla att de utpekade verkligen är skurkstater.

Nu har Den Goda Staten bedrivit spioneri i Norge och Sverige. Frågan är då omdet finns ett Gott Spioneri? I en debatt i P1 9/11 2010 förklarade chefen för Timbros mediainstitut, Roland Poirier Martinsson, att han inte var upprörd över spioneriet. Tvärtom var det okej och han var dessutom tacksam för att USA bedrev spioneri i Sverige. Förklaringen från Timbrochefen var enkel: USA är den Goda Makten.

Härvid uppkommer den delikata frågan om landsförräderi. Det är något som vi förknippar med krigsperioder eller det kalla kriget. Då avrättade USA folk, medan vi i Sverige bara burade in Enbom och fem till bland annat utifrån vittnesmål av en mytoman.

Kan man då vara landsförrädare i dag, 2010? Låter inte det överdrivet, spekulativt?

USA driver Nato framför sig och är i dag invecklade i minst tre krig, Afghanistan, Irak och Pakistan. Sverige har knutits nära Nato, utan att svenska folket tillfrågats, genom det så kallade partnerskapsavtalet. Sverige tycks exponeras alltmer och dras allt djupare in i de imperialistiska krigen. Sverige lever uppenbarligen farligt. Därför blev vi också föremål för en, dessbättre misslyckad, terroristattack i december.

Timbrochefen är anmärkningsvärt naiv – eller kallhamrad. USA, som är den ledande krigsnationen, är enligt Roland Poirier Martinsson Den Goda Makten. Med en sådan inställning är Timbrochefen uppenbarligen beredd att totalt sluta upp bakom USA, och öppna alla informationskanaler som USA vill ta del av.

En majoritet av svenska folket vill behålla någon form av alliansfrihet eller neutralitetspolitik. Och vad gäller det imperialistiska kriget i Afghanistan är opinionen delad i 55 mot 37 procent för att ta hem trupperna eller stanna kvar. Alliansen har nu lyckats med konststycket att tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet få till stånd ”en bred uppgörelse”. Vadå, bred? När blev 37 procent en bred majoritet? De sex partierna har förvisso majoritet i riksdagen, men representerar ingen bredd i uppslutningen kring imperialistiska krig. I denna fråga har de aldrig fått något mandat av väljarna. En folkomröstning om äventyrspolitiken i Afghanistan skulle sexlingarna inte vinna. Det vet de.

Nå, hur var det nu med Timbrochefen och eventuellt landsförräderi? Om man tar fasta på hans egna ord i P1 är han rimligen att anse som potentiell landsförrädare. Den dag en majoritet av svenskarna röstar ja till krigsäventyret i Afghanistan, en anslutning till Nato och för uttalandet att USA är Den Goda Makten är inte Roland Poirier Martinsson en potentiell landsförrädare. Men, dit har vi gudskelov inte kommit än. Och låt oss tillsammans se till att vi kommer långt bort från den situationen.